Rick Wrights misslyckade experiment

ZEE – IDENTITY – 1984

Upphovsmannen till denna synthpopskiva beskrev själv den som ”ett misslyckat experiment”. Jag håller med. Det blev inte bra. Det är en LP jag flera gånger varit nära att kasta ut ur samlingen men ändå behållit.

Men man kan ju inte göra sig av med ett album som är gjort av Richard Wright i Pink Floyd, eller hur? Dessutom finns det faktiskt ett och annat spår som tilltalar mig.

Tänker då närmast på psykedeliska Voices som trots överdosering av synthar ändå har något pinkfloydiskt över sig. En låt som i annan omgivning åtminstone melodimässigt skulle kunnat höra hemma på till exempel A Momentary Lapse Of Reason.

Om man tänker bort den där synnerligen påfrestande trummaskinen tror jag dessutom att Cuts Like A Diamond och Seems We Were Dreaming eventuellt också skulle kunnat slå sig in på den skivan.

Men sen är det slut på det roliga tyvärr. Resten av låtarna på Identity är tradig synthpop och faktiskt inte ens särskilt bra sådan. Det är tröttsamt och tråkigt.

Det enda som lyser upp tillvaron är en och annan skojig sonisk ljudeffekt som man åtminstone kan garva åt. Så möjligtvis är detta en skiva för de mest insnöade pinkfloyd-fansen, de som måste ha precis allt i sin samling.

LP:n är inte särskilt vanlig, om än inte något direkt samlarobjekt. Jag ska behålla skivan ett tag till.

Nr: 1337/2222