Wishbone Ash hade behövt vinden i ryggen

WISHBONE ASH – WISHBONE FOUR – 1973

Hmm, det var alltså inte Carola som var först med vindmaskin. Storheten med en sådan apparat upptäckte tydligen Wishbone Ash redan 1973. De hade dock behövt vinden i ryggen i stället, Wishbone Four är en försumbar skiva från 70-talets annars så mustiga hårdrockscen.

Tanken var att Wishbone Four skulle vara den storartade uppföljaren till succén med konceptalbumet Argus, där Wishbone Ash trasslat in sig i någon slags medletidshistoria med riddare, rymdskepp och allt annat däremellan. Argus är inte något av mina favoritalbum med Wishbone Ash, men många andra gillade plattan.

Det var det bandet tänkte utnyttja och gav sig därför ut på de waelsiska hederna för att spela in uppföljaren, denna LP.

Det gick inte så bra, historien går i sär men bandets drabbades enligt en version av någon slags kollektiv skrivkramp, som blev så svårartad att Ted Turner senare lämnade sällskapet och blev religiös.

Därför ska man nog inte jämföra Wishbone Four med Argus, det är bättre att ställa den vid sidan av föregångarna Wishbone Ash (första skivan) och tvåan Pilgrimage. De har mer gemensamt.

Men eftersom det två första i min värld är Wishbone Ashs två bästa hamnar Wishbone Four ändå i offsideläge bakom backlinjen (sånt kan jag bedöma, har ett förflutet som ungdomsdomare i fotboll).

Det är givetvis en ganska bra rockplatta, men det skulle kunna varit en inspelning med nästan vilket hyfsat hårdrockband som helst från det tidiga 70-talet. Ett tämligen anonymt album med andra ord.

Nr: 489/2222