BRUCE SPRINGSTEEN – DARKNESS ON THE EDGE OF TOWN – 1978
Inte nog med att det tog tre år mellan Born To Run och Darkness On The Edge of Town. Bruce Springsteen rakade dessutom av sig skägget. Det kanske var det som gjorde det. Darkness OnThe Edge Of Town är hans bästa platta.
Tänk om alla Springsteens album hade varit lika bra som den här skivan...
Lyssna till exempel på Adam Raised A Cain, där han spottar, fräser och vräker ur sig orden. Han viskar, mumlar besvärjelser. Jag har sedan Born In The USA haft svårt med Springsteens trovärdighet. Men här är det annat.
The Promised Land kan nog vara en av hans ärligaste sånger någonsin. Jag får för mig att han verkligen tror på det han sjunger.
Sen måste jag lägga till det här. Candy´s Room, jag bara älskar den, i all sin enkelhet. Streets of Fire och Racing in the Streets är också ohyggligt bra rock.
Darkness On The Edge Of Town är Bruce Springsteen på riktigt. Det här känns äkta och trovärdigt. Och det är stor skillnad - väldigt stor skillnad - från det han skulle göra senare (läs Born In The USA).
Eller så här. Det här är den sista riktigt bra skivan med The Boss. Det är inte arena-rock. Och en av få Springsteen-skivor jag skulle få för mig att spela nu för tiden.
Nr: 72/2222
Inte nog med att det tog tre år mellan Born To Run och Darkness On The Edge of Town. Bruce Springsteen rakade dessutom av sig skägget. Det kanske var det som gjorde det. Darkness OnThe Edge Of Town är hans bästa platta.
Lyssna till exempel på Adam Raised A Cain, där han spottar, fräser och vräker ur sig orden. Han viskar, mumlar besvärjelser. Jag har sedan Born In The USA haft svårt med Springsteens trovärdighet. Men här är det annat.
Sen måste jag lägga till det här. Candy´s Room, jag bara älskar den, i all sin enkelhet. Streets of Fire och Racing in the Streets är också ohyggligt bra rock.
Darkness On The Edge Of Town är Bruce Springsteen på riktigt. Det här känns äkta och trovärdigt. Och det är stor skillnad - väldigt stor skillnad - från det han skulle göra senare (läs Born In The USA).
Eller så här. Det här är den sista riktigt bra skivan med The Boss. Det är inte arena-rock. Och en av få Springsteen-skivor jag skulle få för mig att spela nu för tiden.
Nr: 72/2222
Har aldrig förstått varför några blir MEGAstjärnor och fler förblir okända
SvaraRadera