CAN – TAGO MAGO - 1971
Till en början kände jag mig helt ställd. Funderade på om det inte vore bättre att spela MS Röj på datorn. Tago Mago är en besvärlig LP, svår att förstå, svår att komma runt.
Jag kunde inte spela någon annan skiva under mer än en vecka, då jag helt enkelt inte visste vad jag skulle tro. Att spela någon annan skiva kändes otänkbart.
Tago Mago gör intryck. Det är en mycket märklig dubbel-LP, som inte går att släppa när man väl fått tag på den.
Det är krautrock, ska jag väl säga. Men det är absolut inget för nybörjaren.
Tago Mago är inte det album som öppnar dörren till krautrockens mytiska och mystiska skugglandskap.
Men möjligtvis kan det vara ett album som ger vägledning till dess innersta väsen.
Can är visserligen ett av de mer namnkunniga tyska krautbanden, men deras musik är svåråtkomlig. Här finns inslag av acidrock, psykedelia, jazz samt klassisk musik.
Men Can följer inga givna strukturer eller mallar. Försöker man hänga med i deras tankegångar går man tveklöst vilse. Det enklaste är nog att låta musiken ge de ledtrådar man vill att den ska ge, eller att helt enkelt bara följa med utan att försöka analysera. Då tror jag Tago Mago fungerar som bäst.
Albumet består av två delar fördelade på varsin LP. Den första är den något mer lättillgängliga och förståeliga. Här är musikstyckena uppdelade i kortare avsnitt med tydliga avgränsningar.
Den andra LP:n innehåller tre längre stycken där 19 minuter långa Aumgn är det märkligaste av dem. Är det ett huvudlöst experiment med ljud? Är det ett envist upprepat mantra? Eller är det något helt annat...
Jag varken vågar eller kan komma några fler ”visdomsord” om denna märkliga tingest. Mitt förslag är att du lyssnar själv och bildar en egen uppfattning.
Nr: 1125/2222
Till en början kände jag mig helt ställd. Funderade på om det inte vore bättre att spela MS Röj på datorn. Tago Mago är en besvärlig LP, svår att förstå, svår att komma runt.
Tago Mago är inte det album som öppnar dörren till krautrockens mytiska och mystiska skugglandskap.
Men möjligtvis kan det vara ett album som ger vägledning till dess innersta väsen.
Can är visserligen ett av de mer namnkunniga tyska krautbanden, men deras musik är svåråtkomlig. Här finns inslag av acidrock, psykedelia, jazz samt klassisk musik.
Men Can följer inga givna strukturer eller mallar. Försöker man hänga med i deras tankegångar går man tveklöst vilse. Det enklaste är nog att låta musiken ge de ledtrådar man vill att den ska ge, eller att helt enkelt bara följa med utan att försöka analysera. Då tror jag Tago Mago fungerar som bäst.
Den andra LP:n innehåller tre längre stycken där 19 minuter långa Aumgn är det märkligaste av dem. Är det ett huvudlöst experiment med ljud? Är det ett envist upprepat mantra? Eller är det något helt annat...
Nr: 1125/2222
Som av en händelse fick jag den här på CD med posten igår. Fast jag har hört den förut, många gånger.
SvaraRaderaJag håller inte alls med om att det här är särskilt svåråtkomligt. Hoppar man över två av de tre låtarna på andraskivan så är det här inget som är svårt att hänga med i. Rytmer och melodier, som i så mycket annan musik. Inte så mycket att "förstå", bara att stampa takten och låta sig dras med.
Sången (och texterna) ska man dock inte haka upp sig på för mycket, den är inte central utan mer som ett instrument i mängden.
En skiva som de flesta känner till, men hur många har lyssnat på den?
SvaraRaderaDetta är DIE MANNSCHAFT innom krauten helt enkelt.
Räcker väl att man vet att två studerat för Karlheinz Stockhausen.( Sampling var väl Can först med?) Liebezeit var jazz-trummis och det påverkar ljudbilden.
Damo Suzuki är inte min favorit av Can sångarna, improviserar och "sjunger" ofta på något eget språk.
Klippet där Czukay berättar hur Suzuki värvades är obetalbart.
Hela Tago Mago finns på nätet och finns i boken "1001 skivor du måste höra innan du dör". eller liknande.
För egen del tycker jag Halleluhwah kunde spunnit vidare i en timme eller två.
"Tago Mago gör intryck", det gillar jag att du skriver. Can experimenterade och detta skall kanske vara en resa från ljuset till mörkret och tillbaka igen.
Ja, detta är en mäktig skiva. "en resa från ljuset till mörkret och tillbaka igen", det gillar jag, det passar på Tago Mago.
Radera