En första hälsning från Asbury Park

BRUCE SPRINGSTEEN – GREETINGS FROM ASBURY PARK, NEW JERSEY – 1973

En gång i tiden brukade Bruce Springsteen kallas ”en ny Dylan”. Hälsningen från Asbury Park i New Jersey är svaret på varför. Låtarna är ordrika dylanska poetiska berättelser. Men där Dylan kunde vara bitter, elak eller cynisk var Springsteen optimistisk eller som kritierna säger - trivial.

Jag skulle vilja skriva ”humoristisk” också, men så blir det inte riktigt. Greetings From Asbury Park texter är alldeles för pretentiösa för det, Springsteen tog sig själv väldigt mycket på allvar, vilket givetvis var helt naturligt för en då ung grabb som ville ta sig fram i rockvärlden.

Melodierna känns inte lika seriöst välgjorda. Jag ska inte säga slarviga, men känslan är att texterna och budskapet i låtarna var viktigare för honom än musiken.

Hur som helst är Greetings From Asbury Park ett av rockhistoriens viktigare album. Givetvis dels för att det är Springsteens första skiva, vilket räcker långt.

Men också för att det visar att The Boss har mer att komma med än bara slagfärdiga treminuters rockdängor. Det var en sida som kom fram än mer på andra skivan - The Wild The Innocent And The E Street Shuffle - men sen dykt upp som överraskningar som till exempel Nebraska.

Det finns också en rad odödliga låtar på Greetings som bara måste nämnas. Först och främst Spritis In The Night som åtminstone jag påstår är ett av hans främsta nummer någonsin. Att Manfred Mann´s Earth Band några år senare fick en hit med en något pinsam coverinspelning av låten måste jag väl nämna (Nightingales & Bombers).

Manfred Lubowitz var så förhäxad av Greetings att han till sin egen skiva efter, The Roaring Silence, inte kunde låta bli att ta med Blinded By The Light. Några år senare tog han med For You på albumet Chance. It´s Hard To Be A Saint In The City brukar sällan nämnas som en av albumets stora låtar. Men jag tänker göra det, den gillar jag.

Nr: 198/2222