WISHBONE ASH – NUMBER THE BRAVE – 1981
Att Wishbone Ash lyckades göra pudelrock av Rare Earths gamla soulrocker Get Ready kommer jag aldrig att förlåta. Den är verkligen en hemsk upplevelse för den som någon gång lyssnat på och fascinerats av originalet.
Usel start för en recension antar jag. Men jag vänder nu på saken och påstå att Number The Brave, som är ett av flera anonyma Wishbone Ash-album från 80-talet är en tämligen sjysst platta...om man gör undantag för den tidigare nämnda soulrockklassikern samt öppningslåten Loaded...som är allt annat än loaded...
Wishbone Ash hade sin storhetstid under det tidiga 70-talet med album som Argus, Pilgrimage och givetvis också den där berömda debutplattan med det brända önskebenet. Det var riktigt bra LP-skivor.
Sen gick det dock rätt fort utför som för många av 70-talets giganter. Wishbone Ash försökte gång på gång att hitta tillbaka till sitt ursprungliga sound, men lyckades aldrig nå hela vägen. Number The Brave är dock i min mening ett av de album där de kom lite närmare ursprunget än på flera andra plattor.
Möjligtvis kan det vara så att låtarna generellt är lite svaga, jag upptäckte nu att jag inte direkt kunde peka ut någon som känns vassare eller är intressantare än någon annan. Däremot gillar jag soundet, som är krispigt och distinkt, precis så som åtminstone jag vill ha mina Wishbone Ash-skivor. Just den här gången räcker det ganska långt.
Nr: 2083/2222
Att Wishbone Ash lyckades göra pudelrock av Rare Earths gamla soulrocker Get Ready kommer jag aldrig att förlåta. Den är verkligen en hemsk upplevelse för den som någon gång lyssnat på och fascinerats av originalet.
Usel start för en recension antar jag. Men jag vänder nu på saken och påstå att Number The Brave, som är ett av flera anonyma Wishbone Ash-album från 80-talet är en tämligen sjysst platta...om man gör undantag för den tidigare nämnda soulrockklassikern samt öppningslåten Loaded...som är allt annat än loaded...
Wishbone Ash hade sin storhetstid under det tidiga 70-talet med album som Argus, Pilgrimage och givetvis också den där berömda debutplattan med det brända önskebenet. Det var riktigt bra LP-skivor.
Sen gick det dock rätt fort utför som för många av 70-talets giganter. Wishbone Ash försökte gång på gång att hitta tillbaka till sitt ursprungliga sound, men lyckades aldrig nå hela vägen. Number The Brave är dock i min mening ett av de album där de kom lite närmare ursprunget än på flera andra plattor.
Möjligtvis kan det vara så att låtarna generellt är lite svaga, jag upptäckte nu att jag inte direkt kunde peka ut någon som känns vassare eller är intressantare än någon annan. Däremot gillar jag soundet, som är krispigt och distinkt, precis så som åtminstone jag vill ha mina Wishbone Ash-skivor. Just den här gången räcker det ganska långt.
Nr: 2083/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar