Lite nostalgi kan aldrig skada

ZZ TOP – RHYTHMEEN – 1996

För alla gamla fans var Rhythmeen en välkommen comeback till Francine och Just Got Paid. ZZ Top hade (äntligen) lämnat den hårda, synthiga, boogierocken bakom sig för att leta upp sina rötter igen.

Det gillades så klart av oss som var med på La Grange-tiden. Men tre problem dök upp. Först och främst kände sig bandets nyare fans främmande. De som varit med ”bara” sedan Eliminator hade inget begrepp om ZZ Tops tidigare liv.

För det andra hade de två skäggen och han som heter så tappat mycket av sin originalitet på vägen. Visserligen var aldrig ZZ Top något särskilt udda bluesrockband, men de trodde på sin grej och gjorde den bra.

Rio Grande Mud, Tres Hombres och den där lite tvivelaktiga debutskivan hade trots allt ett något opolerat och halvfräckt lyster över sig. När man lyssnar på Rhythmeen är det uppenbart att den delen av sin musik lyckades ZZ Top aldrig ta tillbaka.

För det tredje, vilket nog är den viktigaste orsaken, Rhythmeen saknade riktigt bra låtar. Det fanns ingen La Grange, Francine eller ens Brown Sugar som fansen kunde älska eller hata.

Men givetvis finns det anledning att ha denna CD (finns ej på vinyl) i sin samling för alla gamla ZZ Top-fans.

Lite nostalgi kan aldrig skada, inte ens om låtarna heter What´s Up With That och She´s Just Killing Me i stället för Just Got Paid eller Beerdrinkers And Hellraisers.

Nr: 213/CD