THE RUTS – THE CRACK – 1979
Det finns dem som påstår att The Ruts var Englands bästa punkband. Men de levde hårt och sångaren Malcolm Owen dog ung, bara 26 år. The Ruts spelade bara in en enda LP, jag påstår att det är en punkikon.
Never Mind The Bollocks och London Calling är punkklassiker. Till den listan vill jag lägga The Ruts enda LP, The Crack. En skiva så föraktfull mot inte minst makten, så ohyggligt laddad med attityd.
Dessutom mycket välgjord – The Ruts visste till skillnad från många andra punkband hur de skulle hantera sina instrument.
Tempot är våldsamt, den ena låten hinner knappt sluta förrän nästa är igång. Skivans stora hitsingel Babylon´s Burning (vilken låt!) är bara två och trettio, men det är sagolika minuter.
Lägg sedan till kanske inte lika välkända men minst lika starka spåren S.U.S, Something That I Said och magiska reggaelåten Jah War, som var en protest mot polisen och att de tog till för mycket våld.
The Crack är The Ruts enda riktiga fullängdare. Det släpptes visserligen ytterligare en LP 1980, Grin & Bear It, men den bestod enbart av singlar, diverse b-sidor samt ett antal livespår inspelade på The Marquee Club i London.
På grund av sångaren Malcolm Owens heroinberoende gjorde The Ruts sin sista livespelning redan i februari 1980, sommaren samma år hittades han död av en överdos. Bandet fortsatte som Ruts D.C och spelade in ytterligare två album, men inget av dem var ens i närheten av The Crack.
På omslagsbilden, som är målad av konstnären John H Howard, syns bandet sittande i mitten. Bland alla människor i bakgrunden dyker det också upp folk från Sham 69, The Damned, flickvänner, kompis och långt ner till höger har Jimi Hendrix hittat en plats.
Nr: 2092/2222
Det finns dem som påstår att The Ruts var Englands bästa punkband. Men de levde hårt och sångaren Malcolm Owen dog ung, bara 26 år. The Ruts spelade bara in en enda LP, jag påstår att det är en punkikon.
Dessutom mycket välgjord – The Ruts visste till skillnad från många andra punkband hur de skulle hantera sina instrument.
Lägg sedan till kanske inte lika välkända men minst lika starka spåren S.U.S, Something That I Said och magiska reggaelåten Jah War, som var en protest mot polisen och att de tog till för mycket våld.
På grund av sångaren Malcolm Owens heroinberoende gjorde The Ruts sin sista livespelning redan i februari 1980, sommaren samma år hittades han död av en överdos. Bandet fortsatte som Ruts D.C och spelade in ytterligare två album, men inget av dem var ens i närheten av The Crack.
Nr: 2092/2222
Jag trodde jag hade bra koll på den tidiga punken, men The Ruts har jag ärligt talat aldrig lyssnat på. De har bara varit ett namn jag hört men inte haft närmare koll på. Tackar för din text, alltid kul när man kan vidga den populärmusikaliska allmänbildningen en smula.
SvaraRadera