SANTANA – SPIRITS DANCING IN THE FLESH – 1990
Spirits Dancing In The Flesh skulle kunna vara ett steg mot det som skulle brisera nästan tio år senare med Supernatural, Santanas största kommersiella framgång.
Musiken på albumet har mer med Michael Jackson och Stevie Wonder att göra än med Caravanserai och Abraxas.
Tveksamt? Nja, det blir rätt läckert. Och mycket gitarr dessutom.
Nu är inte Spirits Dancing In The Flesh något direkt mästerverk, utan mer ett trevande försök som visade sig funka ganska bra. Santana letar sig fram mellan blixtrande gitarrjam, studsig funk, disco och latinorock.
Till sin hjälp har han en rad olika inbjudna sångare som förhöjer tillställningen och stundtals gör det till en riktig fest (eller festival kanske, det Santana själv inte lyckades med på albumet med samma namn).
En och annan omarbetad äldre låt dyker också upp. Den läckraste är utan tvekan Jin-Go-Lo-ba. Oj, vad det svänger. Den som gillar Supernatural har inget att tveka på. Den som gillar när Carlos river av svettiga gitarrsolon ska inte heller vänta för länge.
Spirits Dancing In The Flesh har bara delvis rötterna i Santanas tidiga produktion, så det här är kanske inte den ultimata skivan för traditionalisterna. Mer intressant för oss/dem är kanske att se vilken väg albumet pekade ut.
Nr: 497/2222
Spirits Dancing In The Flesh skulle kunna vara ett steg mot det som skulle brisera nästan tio år senare med Supernatural, Santanas största kommersiella framgång.
Musiken på albumet har mer med Michael Jackson och Stevie Wonder att göra än med Caravanserai och Abraxas.
Tveksamt? Nja, det blir rätt läckert. Och mycket gitarr dessutom.
Nu är inte Spirits Dancing In The Flesh något direkt mästerverk, utan mer ett trevande försök som visade sig funka ganska bra. Santana letar sig fram mellan blixtrande gitarrjam, studsig funk, disco och latinorock.
Till sin hjälp har han en rad olika inbjudna sångare som förhöjer tillställningen och stundtals gör det till en riktig fest (eller festival kanske, det Santana själv inte lyckades med på albumet med samma namn).
En och annan omarbetad äldre låt dyker också upp. Den läckraste är utan tvekan Jin-Go-Lo-ba. Oj, vad det svänger. Den som gillar Supernatural har inget att tveka på. Den som gillar när Carlos river av svettiga gitarrsolon ska inte heller vänta för länge.
Spirits Dancing In The Flesh har bara delvis rötterna i Santanas tidiga produktion, så det här är kanske inte den ultimata skivan för traditionalisterna. Mer intressant för oss/dem är kanske att se vilken väg albumet pekade ut.
Nr: 497/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar