TØMRERCLAUS - TØMRERCLAUS – 1978
Med Hendrix Axis: Bold As Love i färskt minne simmade den här LP:n upp ur mitt undermedvetna. Jag hade inte skivan, köpte den dumt nog aldrig när chansen fanns. Men jag lyckades hitta en nypress.
En dansk hippie, gitarrist och cellist med förkärlek för långa outgrundliga musikäventyr, synnerligen hendrixinspirerat är självklart väldigt svårt att stå emot i dessa tider av popmusik i treminutersintervaller och tonartshöjningar. Tømrerclaus har naturligtvis ingenting av det utan går lika självklart som att katten vill ut på morgonen sin alldeles egen väg. Denna LP är hans första, året var 1978.
Jag minns mycket väl när skivan kom. Läste först om den i tidningen, vars recensent inte alls var övertygad om Tømrerclaus storhet. När jag sen hittade skivan i en skivaffär i Helsingborg (minns tyvärr inte namnet, men den låg möjligtvis vid Kullatorget) fingrade jag på den länge, men ställde tillbaka den i hyllan och valde en Gasolinskiva i stället, Gas 5 tror jag att det var. Just då kändes det som ett bra val.
Tømrerclaus LP föll i glömska och dök inte upp förrän nu. Efter att jag lyssnat på Axis: Bold As Love och via Google halkat in på märkliga kopplingar till denna skiva.
Jag insåg genast mitt misstag från nästan 40 år tidigare, letade upp Tømrerclaus skiva på Internet, hittade den hos en tysk återförsäljare av krautrock och slog till.
Tømrerclaus, som egentligen heter Claus Clement Pedersen, är en välkänd och respekterad multimusiker i Köpenhamns musikliv. Han har spelat in en rad egna skivor, främst på 2000-talet, driver eget skivbolag som genom åren gett ut över 50 album. Sedan många år driver han också den i hippiekretsar välkända Internetsajten och butiken Karma Music.
Hans första LP känns nu helt nödvändig i min samling. Det är psykedelisk rock, möjligtvis spacerock, med en synnerligen avslappnad inställning. En skiva som var helt omöjlig under sin egen tid, 1978 hade hippies hunnit bli underliga reliker som folk tittade undrande på.
Nu för tiden när man kan placera skivan i dessa rätta tidszon, det tidiga 70-talet, är den faktiskt väldigt spännande. Delvis för Tømrerclaus innovativa gitarrspel, men främst för att han använder sin cello på ett sätt som förmodligen får andra klassiskt skolade musiker att gråta.
Nr: 84/2222
Med Hendrix Axis: Bold As Love i färskt minne simmade den här LP:n upp ur mitt undermedvetna. Jag hade inte skivan, köpte den dumt nog aldrig när chansen fanns. Men jag lyckades hitta en nypress.
En dansk hippie, gitarrist och cellist med förkärlek för långa outgrundliga musikäventyr, synnerligen hendrixinspirerat är självklart väldigt svårt att stå emot i dessa tider av popmusik i treminutersintervaller och tonartshöjningar. Tømrerclaus har naturligtvis ingenting av det utan går lika självklart som att katten vill ut på morgonen sin alldeles egen väg. Denna LP är hans första, året var 1978.
Jag minns mycket väl när skivan kom. Läste först om den i tidningen, vars recensent inte alls var övertygad om Tømrerclaus storhet. När jag sen hittade skivan i en skivaffär i Helsingborg (minns tyvärr inte namnet, men den låg möjligtvis vid Kullatorget) fingrade jag på den länge, men ställde tillbaka den i hyllan och valde en Gasolinskiva i stället, Gas 5 tror jag att det var. Just då kändes det som ett bra val.
Tømrerclaus LP föll i glömska och dök inte upp förrän nu. Efter att jag lyssnat på Axis: Bold As Love och via Google halkat in på märkliga kopplingar till denna skiva.
Jag insåg genast mitt misstag från nästan 40 år tidigare, letade upp Tømrerclaus skiva på Internet, hittade den hos en tysk återförsäljare av krautrock och slog till.
Tømrerclaus, som egentligen heter Claus Clement Pedersen, är en välkänd och respekterad multimusiker i Köpenhamns musikliv. Han har spelat in en rad egna skivor, främst på 2000-talet, driver eget skivbolag som genom åren gett ut över 50 album. Sedan många år driver han också den i hippiekretsar välkända Internetsajten och butiken Karma Music.
Hans första LP känns nu helt nödvändig i min samling. Det är psykedelisk rock, möjligtvis spacerock, med en synnerligen avslappnad inställning. En skiva som var helt omöjlig under sin egen tid, 1978 hade hippies hunnit bli underliga reliker som folk tittade undrande på.
Nu för tiden när man kan placera skivan i dessa rätta tidszon, det tidiga 70-talet, är den faktiskt väldigt spännande. Delvis för Tømrerclaus innovativa gitarrspel, men främst för att han använder sin cello på ett sätt som förmodligen får andra klassiskt skolade musiker att gråta.
Nr: 84/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar