Izzy lämnade Guns´N Roses-spåret

IZZY STRADLIN & THE JU JU HOUNDS – IZZY STRADLIN & THE JU JU HOUNDS – 1992

Lika lite som det var troligt att den här LP:n skulle finnas i min samling är den väg Izzy Stradlin överraskande tog när han fick göra ett soloalbum. Det visade sig att bakom Axl och Slash fanns en personlighet värd att lyssna till.

Izzy fortsatte nämligen inte alls på Guns ´N Roses-spåret utan gav sig helt oväntat ut på annat håll, till 70-talsrock, blues, country och faktiskt också reggae. Om jag säger Love It To Death och Killer med Alice Cooper, blir det mer bekant då?

Nu är väl Izzy Stradlin ingen Vincent Furnier, inte när det gäller den raspiga sångrösten i alla fall, där kommer han till korta ganska ordentligt. Därför når den här skivan givetvis inte alls till samma höjder som Alice Coopers gamla klassiker.

Men jag tycker ändå att Izzy gör det väldigt bra. Låtvalet känns sjysst även om det kanske inte är helt genomtänkt hela vägen. Toots & The Maytals örhänge Pressure Drop funkar inte påstår jag. Men resten av låtarna gör det.

Om inte annat för att Izzy gett sig på det här projektet med både en stor portion humor och mycket ironi, vilket gör skivan ganska rolig att lyssna på.

Men ni ska veta att jag var tveksam i början. Trodde inte alls på något som helst soloprojekt från någon av Guns´N Roses-medlemmarna. Men där fick jag ge mig. Okej, nån rockklassiker lär detta aldrig bli, det är lite för mycket malande gitarrskrammel för det. Så tillräckligt intressant för att få stanna i samlingen är den inte.

Nr: borttagen ur samlingen, säljes.