ELECTRIC LIGHT ORCHESTRA – NO ANSWER – 1971
De finns dem som säger att No Answer, ELO:s första album, är den enda riktiga ELO-plattan. Det är nämligen den enda där Roy Wood är med. Lynnes och Woods tanke med ELO var att det skulle vara något slags sidoprojekt till The Move. Men när det inte blev lika bra, utan bara en kopia, tappade Wood intresset och hoppade av.
Men ELO i dess barndom var något annat än det skulle bli senare. No Answer är en väldigt udda fågel i bandets katalog, ett ELO som aldrig senare kom tillbaka. Givetvis berodde det på den vildögde Roy Wood.
No Answer är spännande, ett experimentellt album och absolut progressiv rock. Problemet med det var bara att 1971 var de grejerna redan gjorda, av band som var lika bra eller bättre, Moody Blues, Procol Harum, Ekseption. Men det hindrar inte att det finns flera intressanta låtar.
Något som duon Lynne och Wood gjorde väldigt bra var nämligen att blanda den klassisk musik med pop. De drog det dessutom till den yttersta gränsen.
Violinisten Steve Woolam fick stort utrymme, ibland nästan till överdrift. Det finns ett par lysande exempel. 10538 Overture är ett mästerverk i genren, liksom briljanta beatlespoplåten Look At Me Now. Mr Radio är inte heller att leka med.
Ingen av dem har särskilt mycket med senare tiders ELO, men för fansen är det här en nödvändig skiva i samlingen ändå. Skivan är så annorlunda och inte på långa vägar så pretentiös som senare album.
Nr: 902/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu en ny chans eftersom jag tänkt efter en gång till.
De finns dem som säger att No Answer, ELO:s första album, är den enda riktiga ELO-plattan. Det är nämligen den enda där Roy Wood är med. Lynnes och Woods tanke med ELO var att det skulle vara något slags sidoprojekt till The Move. Men när det inte blev lika bra, utan bara en kopia, tappade Wood intresset och hoppade av.
Violinisten Steve Woolam fick stort utrymme, ibland nästan till överdrift. Det finns ett par lysande exempel. 10538 Overture är ett mästerverk i genren, liksom briljanta beatlespoplåten Look At Me Now. Mr Radio är inte heller att leka med.
Ingen av dem har särskilt mycket med senare tiders ELO, men för fansen är det här en nödvändig skiva i samlingen ändå. Skivan är så annorlunda och inte på långa vägar så pretentiös som senare album.
Nr: 902/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna LP tidigare, men ger den nu en ny chans eftersom jag tänkt efter en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar