”Rätt som det är har man spelat hela skivan”

SANTANA – ALL THAT I AM – 2005

Skulle lyssna på den här CD:n... Men bara en stund efter att jag tryckt på on-knappen verkade det som att halva skivan redan spelats.

Nej, det var inget tekniskt fel. Musiken hade rullat igång, men jag hade förmodligen bara noterat det i bakhuvudet och fortsatt med det jag höll på med just då. Jag hade inte fått nån anledning att verkligen lyssna.

När jag ”hörde” musiken för första gången var det Aerosmiths Steven Tyler som sjöng. Hans röst, oavsett vad man tycker, går inte att missa. Tyvärr var dock låten, Just Feel Better, alldeles för klen.

All That I Am, om man ska tro fansen och en nästan enhällig kritikerkår, är inte heller något av Santanas storverk. Det är Carlos tredje album på temat ”hyr-in-en-sjysst-sångare-lägg-på-gitarr”.

Det hade funkat ypperligt 1999 på Supernatural, hjälpligt på uppföljaren Shaman 2002 och 2005 var det dags för en tredje skiva, Den här gången blev det dock inte särskilt kul.

Det hjälpte inte att Santana mönstrade det starkaste startfältet någonsin. Förutom Tyler finns även storheter som Michelle Branch, Mary J Blige, Sean Paul och Joss Stone med på skivan.

Men det blir inte bra. Det blir bara bakgrundsmusik. Inte för att Carlos inte spelar gitarr, för det gör han, som alltid med magiska fingrar. Felet är dock låtarna, som den här gången överlag känns veka och inte alls så slagkraftiga som Santanas verk annars gör.

All That I Am blir av den anledningen ett album som bara passerar förbi. Rätt som det är har man spelat igenom hela skivan, utan att ha hört en enda ton...

Nr: 25/CD