KINKS – SOMETHING ELSE BY THE KINKS – 1967
Waterloo Sunset skriver jag först. Måste bara börja så idag. Vilken låt! Det har aldrig gjorts en bättre poplåt. Och den ligger som sista låt på skivan. Jodå, Ray Davies hade självförtroende.
Det ännu roligare är att Something Else inte bara är den låten. Den är så mycket mer. Det är inte konstigt att nästan alla hävdar att detta album är Kinks största verk. Med låtar som Death Of A Clown (skriven av brorsan Dave) och magiska popdängan David Watts är det svårt att säga emot, vilket jag inte tänker göra.
Jag gillar verkligen den här plattan jag också, även om den 1967 kanske inte var med om att föra popmusiken framåt på samma sätt som Beatles Sgt Pepper eller psykedelisk som Hollies Butterfly och såna där legendariska skivor.
Kinks hakade aldrig på den den vågen på allvar, vilket man ska se som modigt. Kinks gick sin egen väg – alltid. Sen har vi det där med ”Kinks bästa album”.
Jag är nämligen inte helt, helt säker på att det är så. När jag nu spelar skivan (om och om igen, det är lätt hänt, den är svår att få bort från skivtallriken) tycker jag att den möjligtvis är liite tråkig att lyssna på i längden.
Vänta nu. Missförstå mig inte. Kinks är naturligtvis aldrig tråkigt att lyssna på. Men i jämförelse med plattan innan - Face To Face - DÅ är Something Else kanske, men bara kanske, inte riktigt lika sprudlande energisk. Men det är bara en tanke av flera. Det går ändå inte att låta bli att älska denna LP. Och Waterloo Sunset. Så klart.
Nr: 1653/2222
Waterloo Sunset skriver jag först. Måste bara börja så idag. Vilken låt! Det har aldrig gjorts en bättre poplåt. Och den ligger som sista låt på skivan. Jodå, Ray Davies hade självförtroende.
Kinks hakade aldrig på den den vågen på allvar, vilket man ska se som modigt. Kinks gick sin egen väg – alltid. Sen har vi det där med ”Kinks bästa album”.
Jag är nämligen inte helt, helt säker på att det är så. När jag nu spelar skivan (om och om igen, det är lätt hänt, den är svår att få bort från skivtallriken) tycker jag att den möjligtvis är liite tråkig att lyssna på i längden.
Vänta nu. Missförstå mig inte. Kinks är naturligtvis aldrig tråkigt att lyssna på. Men i jämförelse med plattan innan - Face To Face - DÅ är Something Else kanske, men bara kanske, inte riktigt lika sprudlande energisk. Men det är bara en tanke av flera. Det går ändå inte att låta bli att älska denna LP. Och Waterloo Sunset. Så klart.
Nr: 1653/2222
Jag är tråkig och förutsägbar nog att tycka att Village Green Preservation Society är Kinks bästa. Men hela sviten från Face to Face till och med åtminstone Arthur är enastående. Fel, till och med Muswell Hillbillies, faktiskt. (Everybody's in Show-biz nådde inte upp till samma nivåer, men i gengäld finns där den fantastiska "Celluloid heroes".)
SvaraRaderaFramgår det att jag gillar Kinks?
Oh yeah! Kinks är också en av mina favoriter. Den här perioden är helt fantastisk och de gjorde massor med bra skivor då. Jag håller nästan med dej när det gäller Village Green...bara nästan för att jag under senare tid blivit lite förälskad i Arthur (skivan alltså).
Radera