På popparty i Petersburg

ORCHESTER KAY WEBB – POP PARTY IN PETERSBURG - TIDIGT 70-TAL

Kan detta varit höjdpunkten på tyska skivbolaget Maritims digra diskografi? Pop-partyt i Petersburg har underrubriken 24 Wodka Hits och Kay Webbs blåsorkester drar igång direkt. Utan uppehåll eller mellanrum mellan låtarna blandas den ena vodkadrinken starkare än den andra.

La-la-la-kören i bakgrunden och upphetsade tjut från danspubliken gör att stämningen blir både het och vild. För att tillställningen ska bli fulländad bifogas matrecept på sakuski och borstj. Det framgår inte men rätterna ska förmodligen serveras med vodka för det ska bli party på allvar.

Nja, man får nog vara ganska speciell som skivlyssnare för att på allvar uppskatta den här sortens musik. Vad Kay Webbs orkester ägnar sig är ingenting annat än easylistening (och här öser orkestern på med Kalinka!). Det är med andra ord bakgrundsmusik som inte är till för något annat än att vara i bakgrunden.

Det är dock en framgångsrik genre, det finns många som vill ha sin musik serverad så där lite ljummen. Sunkadelica är ett svenskt begrepp på liknande företeelser och borde enligt min mening passa alldeles utmärkt här.

Tyska skivbolaget Maritim är ett av alla dem som gjorde sunkadelican till sin egen och spelade under det tidiga 70-talet in mängder av dansmusik och bakgrundsmusik med hjälp av inhyrda studiomusiker.

Låtarna var allt från de senaste poplåtarna via evergreens och schlager till operett och faktiskt också klassisk musik. Den här gången tog man sikte på Ryssland och men översatte låtarnas namn till tyska; Swei Gitarren, Wolgaschlepper, Schwarze Augen och Moskau Bei Nacht är några av alla de melodier som susar förbi i det allt mer dimmiga töcknet.

Ibland gick det där inspelningarna överstyr något våldsamt. En av de mest berömda är när Steff Carpenborgs orkester fick för sig att spela in en skiva med psykedelisk pop.

För att det hela skulle bli autentiskt testade de också de droger som hörde till genren (detta är dock bara en kvalificerad gissning, men jag har hört skivan så jag tror inte sanningen ligger långt borta).

Resultat blev skivan Fantastic Party som än idag är något av det mest skruvade som getts ut i Tyskland på skiva (och då gjordes det ändå våldsamt många konstiga grejer där på 70-talet).

Den LP:n räknas idag till ett krautrockmästerverk och är en dyrgrip för samlare. En annan liten pärla är James Last faktiskt någorlunda välkända Voodoo Party där han bland annat ger sig på att tolka Santana.

Något psykedeliskt mästerverk är dock inte Pop partyt i Petersburg. Inte ens ett bra exempel på rysk populärmusik. Det blir inte ens bra med vodka. På pluskontot räknar vi dock in baksidans recept på borstj.

Nr: ingår inte i samlingen, kunde bara inte låta bli.