THEM – ANGRY YOUNG THEM – 1965
Jodå, Them och Van Morrison kom till världen med ett skrik. Ett primalskrik och med ett våldsamt högt tempo. Första låten på deras första LP är Mystic Eyes, som har mer galet tempo än charm men sedan den dagen blev ofrånkomlig på Thems repertoar.
Det blev Gloria också, femte låten på samma sida som Mystic Eyes. Den låten har sedan dess följt Van Morrison genom hela livet, från de första rhythm´n´bluesskivorna med Them, genom hans jazzepoker och på hans popskivor.
Gloria dyker upp när det behövs och helt av sig själv. Jag är osäker på om Van Morrison verkligen har kontroll över Gloria, hon/den har blivit större än Van själv, vilket inte vill säga lite.
Det är inte alls oförtjänt, åtminstone jag får fortfarande rysningar när jag hör de där första oförglömliga riffen. Kan det vara en av de bästa rocklåtar som gjorts? Jag tror det.
Angry Young Them är precis som skivans titel säger. Det är en rasande skiva. Them är ilskna, tempot är ohyggligt högt som om någon av misstag ändrat hastigheten på skivan från 33 till 45 varv.
Men så hade Them och Van Morrison mycket att säga redan 1965. Att Van Morrison var en supertalang och skulle bli en världsstjärna på egen hand bara några år senare stod klart redan då. Sex av de 14 låtarna är hans egna.
Debutalbum med andra samtida band var något helt annat. Stones höll sig till covers, Beatles gjorde det i stor utsräckning också. Det var bara Ray Davies och Kinks som var lika modiga som Van The Man.
Förutom Morrisons egna låtar, där flera blev klassiker, måste jag nämna två. Först Just A Little Bit, som jag tar upp för sladefansens skull. Slade gjorde en cover på denna låt på skivan Old New Borrowed And Blue men döpte där om den till Just Want A Little Bit. Sen kan jag inte låta bli Route 66, som i Thems tappning kanske inte är den mest innovativa inspelningen. Men den är rolig och lite oväntad.
Nr: 176/2222
Jodå, Them och Van Morrison kom till världen med ett skrik. Ett primalskrik och med ett våldsamt högt tempo. Första låten på deras första LP är Mystic Eyes, som har mer galet tempo än charm men sedan den dagen blev ofrånkomlig på Thems repertoar.
Det blev Gloria också, femte låten på samma sida som Mystic Eyes. Den låten har sedan dess följt Van Morrison genom hela livet, från de första rhythm´n´bluesskivorna med Them, genom hans jazzepoker och på hans popskivor.
Gloria dyker upp när det behövs och helt av sig själv. Jag är osäker på om Van Morrison verkligen har kontroll över Gloria, hon/den har blivit större än Van själv, vilket inte vill säga lite.
Det är inte alls oförtjänt, åtminstone jag får fortfarande rysningar när jag hör de där första oförglömliga riffen. Kan det vara en av de bästa rocklåtar som gjorts? Jag tror det.
Angry Young Them är precis som skivans titel säger. Det är en rasande skiva. Them är ilskna, tempot är ohyggligt högt som om någon av misstag ändrat hastigheten på skivan från 33 till 45 varv.
Men så hade Them och Van Morrison mycket att säga redan 1965. Att Van Morrison var en supertalang och skulle bli en världsstjärna på egen hand bara några år senare stod klart redan då. Sex av de 14 låtarna är hans egna.
Debutalbum med andra samtida band var något helt annat. Stones höll sig till covers, Beatles gjorde det i stor utsräckning också. Det var bara Ray Davies och Kinks som var lika modiga som Van The Man.
Förutom Morrisons egna låtar, där flera blev klassiker, måste jag nämna två. Först Just A Little Bit, som jag tar upp för sladefansens skull. Slade gjorde en cover på denna låt på skivan Old New Borrowed And Blue men döpte där om den till Just Want A Little Bit. Sen kan jag inte låta bli Route 66, som i Thems tappning kanske inte är den mest innovativa inspelningen. Men den är rolig och lite oväntad.
Nr: 176/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar