Shirley Kent en naturkraft

THE GHOST – WHEN YOU´RE DEAD-ONE SECOND – 1970

Den här skivan har inga ockulta undertoner om nån trodde det. Däremot är den betydligt blekare än sitt rykte. When You´re Dead-One Second har längre betraktats som en sån där bortglömd och missförstådd LP som borde fått mer uppmärksamhet än den fick.

Så är det inte, tycker jag efter att mycket letande och jagande äntligen fått tag i plattan. Ja, jag är ganska mycket besviken. Visserligen fick jag nöja mig med en nypress, svår att hitta den också, men kom betydligt billigare undan än om det varit en originalplatta från 1970.

Att skivan inte fick nån uppmärksamhet 1970 förvånar mig inte. The Ghost är ett inte särskilt intressant band, Visserligen är det delvis tämligen sjysst psykedelia och organistan Terry Guy gör en del rätt fräcka grejer, men skivan är alldeles för ojämn för att mitt intresse ska hålla i sig.

Det finns partier på skivan som jag tycker är minst sagt tveksamma. Jag kan konstatera att The Ghost levde synnerligen mycket på sin vokalist Shirley Kent, multiinstrumentalist och senare aktad jazzsångerska.

Jag har hört en del av hennes senare och nutida inspelningar. Hon är en naturkraft. Det är när Shirley Kent får ta över som The Ghost blir ett intressant band och det är då man eventuellt skulle kunna få för sig att kalla When You´re Dead-One Second för ett bortglömt mästerverk.

Men riktigt så kul är det inte. Det räcker inte med en fantastisk sångerska och en handfull bra låtar. The Ghost famlar sig fram i ett vaacum nånstans mellan folkrockband som Fairport Convention och Steeleye Span och på andra mörka, psykedeliska sidan, Blonde On Blonde eller varför inte Catapilla? De bra låtarna är för få. Det blir egentligen aldrig särskilt intressant.

Nr: 512/2222