JIMI HENDRIX EXPERIENCE – ELECTRIC LADYLAND – 1968
Nu är jag framme vid en av de där LP-skivorna som format hela mitt musikintresse. Det var fascinerande när jag hörde det första gången, och är lika spännande idag. Det märkliga är att albumet är nästan helt befriat från Hendrix superhits. Men det är kanske just därför?
Electric Ladyland är det tredje och sista steget i Hendrix galna trestegsraket. Han hann bara med tre studioalbum innan han efter en minst sagt hektiskt karriär på bara några år alldeles för tidigt hittades död på ett hotellrum i London.
Men det han lämnade efter sig gjorde avtryck, minst sagt.
Debutskivan Are You Experienced är fortfarande ren magi i storleksordning Sgt Pepper och har genom åren influerat mängder av rockartister inte minst genom Hendrix sensationella gitarrspel. Axis: Bold As Love är en pskedeliaklassiker helt olik sin föregångare, men som gav Hendrix kunglig status även bland hippies, hans Magical Mystery Tour.
Electric Ladyland var albumet som skulle sammanfatta och ta Hendrix vidare till nästa nivå, hans Abbey Road för att fortsätta liknelsen med Beatles.
Det lyckades. Electric Ladyland är ett fascinerande dubbelalbum från det skruvade radiointrot och And The Gods Made Love till de sista tonerna i Voodoo Chlie (slightly return). På vägen passerar man fräckheter som Crosstown Traffic, Come On, All Along The Watchtower och en rad andra numera klassiska hendrixlåtar utan att för den skull höra till de stora hitlåtarna.
Jag påstår att Hendrix med Electric Ladyland hittade rätt väg efter sina två första skivor. Att han med Electric Ladyland både var inne på progressiv rock och delvis också spacerock, det finns nämligen en del långa och grumliga gitarrstycken på skivan som inte är något annat än briljanta.
Det slår aldrig fel när jag lyssnar på detta album. Det gjorde det inte då och gör det inte nu heller. Min alldeles egen känsla är: Wow! Bättre än så här blir det inte!
Skivomslaget blev naturligtvis omtalat 1968. Albumet fick (givetvis) en annan omslagsbild i USA och bannlystes i England. Nu är det så klart andra tider. Det är en med våra dagars mått mätt ganska modest omslagsbild.
Nr: 362/2222
Nu är jag framme vid en av de där LP-skivorna som format hela mitt musikintresse. Det var fascinerande när jag hörde det första gången, och är lika spännande idag. Det märkliga är att albumet är nästan helt befriat från Hendrix superhits. Men det är kanske just därför?
Jag påstår att Hendrix med Electric Ladyland hittade rätt väg efter sina två första skivor. Att han med Electric Ladyland både var inne på progressiv rock och delvis också spacerock, det finns nämligen en del långa och grumliga gitarrstycken på skivan som inte är något annat än briljanta.
Skivomslaget blev naturligtvis omtalat 1968. Albumet fick (givetvis) en annan omslagsbild i USA och bannlystes i England. Nu är det så klart andra tider. Det är en med våra dagars mått mätt ganska modest omslagsbild.
Nr: 362/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar