DAVID BOWIE – BLACK TIE WHITE NOISE – 1993
Efter ett par år som hårdrocksgitarrist i Tin Machine* tyckte David Bowie det var dags för ett soloalbum igen. Men vad gör karln då? Går tillbaka till precis samma sak som innan, dancemusik.
Black Tie White Noise har kallats Let´s Dance II oc anses vara ett av Bowies allra svagaste verk vid sidan av Tonight och Never Let Me Down.
Nu är det inte därför denna LP-skiva är svår att få tag på. Nej, det hänger på årtalet, 1993, året då CD-skivan tog över på allvar.
LP:n gick att få tag på, men fick specialbeställas och var därmed dyr. Det är en av de vinylskivorna jag har, cd:n ville jag nämligen inte ha.
Det är som de flesta påstår, Black Tie White Noise är dancemusik, nästan lite eurodisco. Och det är inte någon av Bowies starkaste plattor, den saken är säker. Hittar du några riktigt starka spår på den här skivan är jag den förste att gratulera.
Men jag tycker inte man kan avfärda den bara så där. På något sätt känns det som Bowie var en av få under början av 90-talet som försökte hitta nya vägar. Och han såg förmodligen kombinationen av dancemusik och electro som ett sätt att gå framåt.
Med facit i hand visade det sig stämma, men Bowie var nog för tidig...
På ett sätt tror jag man kan säga att Black Tie White Noise var före sin tid**, det var ju inte förrän en bit in på 2000-talet den typen av musik fick ett riktigt stort genomslag.
Black Tie White Noise var kanske inte den helt ”rätta vägen” 1993 är en annan sak. Bowie blandade in både hip-hop och orientaliska rytmer och sneglade bakåt mot 80-tals mega-LP:n Let´s Dance i sin musik. I början av 90-talet gick inte det hem.
Nr: 2088/2222
* Jodå, under några år var det band som gällde för Bowie. Två studioalbum och en liveplatta blev det med Tin Machine.
** Det har jag inga som helst belägg för, det är bara en tanke...
Efter ett par år som hårdrocksgitarrist i Tin Machine* tyckte David Bowie det var dags för ett soloalbum igen. Men vad gör karln då? Går tillbaka till precis samma sak som innan, dancemusik.
Black Tie White Noise har kallats Let´s Dance II oc anses vara ett av Bowies allra svagaste verk vid sidan av Tonight och Never Let Me Down.
Nu är det inte därför denna LP-skiva är svår att få tag på. Nej, det hänger på årtalet, 1993, året då CD-skivan tog över på allvar.
LP:n gick att få tag på, men fick specialbeställas och var därmed dyr. Det är en av de vinylskivorna jag har, cd:n ville jag nämligen inte ha.
Det är som de flesta påstår, Black Tie White Noise är dancemusik, nästan lite eurodisco. Och det är inte någon av Bowies starkaste plattor, den saken är säker. Hittar du några riktigt starka spår på den här skivan är jag den förste att gratulera.
Men jag tycker inte man kan avfärda den bara så där. På något sätt känns det som Bowie var en av få under början av 90-talet som försökte hitta nya vägar. Och han såg förmodligen kombinationen av dancemusik och electro som ett sätt att gå framåt.
Med facit i hand visade det sig stämma, men Bowie var nog för tidig...
På ett sätt tror jag man kan säga att Black Tie White Noise var före sin tid**, det var ju inte förrän en bit in på 2000-talet den typen av musik fick ett riktigt stort genomslag.
Black Tie White Noise var kanske inte den helt ”rätta vägen” 1993 är en annan sak. Bowie blandade in både hip-hop och orientaliska rytmer och sneglade bakåt mot 80-tals mega-LP:n Let´s Dance i sin musik. I början av 90-talet gick inte det hem.
Nr: 2088/2222
* Jodå, under några år var det band som gällde för Bowie. Två studioalbum och en liveplatta blev det med Tin Machine.
** Det har jag inga som helst belägg för, det är bara en tanke...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar