Inget är normalt med XTC

XTC – GO 2 – 1978

Hmm, det här är ganska rörigt. Men något annat kunde man ju inte förvänta sig av nya vågens allra knepigaste band. Det här är dessutom en tidig LP, så musiken är dessutom ganska punkig på sina ställen. Ibland blir det lite för mycket.

XTC:s sound på 70-talet är obekvämt och svårt att tycka om. Det är minsann inga självklarheter Andy Partridge och hans kollegor serverar. Till och med mitt under nya vågen var XTC väldigt annorlunda.

Jag tror det är så att antingen gillar man XTC direkt, eller så avskyr man dem – direkt.

Om du har planer på att sätta dig in i XTC:s märkliga musikvärld föreslår jag att du börjar lite försiktigt, med någon av bandets senare skivor, när de etablerat sitt sound, hittat en lite ”normalare” våglängd (även om det inte ens då var särskilt normalt).

De första plattorna är rejält skruvade. Och som sagt dessutom ganska opolerade. Go 2 är XTC:s andra platta och ett album som inte anses höra till deras bättre.

Allmusic.com menar till och med att det mest intressanta med skivan är det (minst sagt) ordrika skivomslaget. Det är skrivmaskinstext precis överallt, på framsidan, på baksidan, på etiketterna.

Men jag har naturligtvis hittat en massa låtar på Go 2 som jag gärna spelar. Inledningen med Meccanik Dancing till exempel. Denna röriga melodi sätter direkt hela skivan i ett alldeles eget perspektiv, som inte har med new wave att göra. Inte med punk heller. Inte med nåt annat samtida heller vad jag kan komma på...

Äh, lyssna själv. Antingen gillar du det eller inte...

Nr: 1726/2222