Franz Beckerlees grymma gitarr

GASOLIN – STAKKELS JIM – 1974

Stakkels Jim är en Gasolin-platta som hamnat lite i skuggan, bakom storheter som Gas 5 och Gör det noget. Men det är en av mina favoriter med de danska rockgiganterna. Jag har för mig att det här var den första Gasolin-skiva jag hörde. Det var låten Stakkels Jim som gjorde det...

Det var knappast en typisk gasolin-låt. Och inte nån vanlig rocklåt heller, utan den där gamla skotska folksången Auld Lang Syne omgjord i dansk anda. En sån där melodi som mer hänger ihop med nyårsfirande och romantik, än med ett danskt rockband.

Men jag tror jag fastnade mset för Franz Beckerlees gitarrspel. För om inte någon sagt det innan, Beckerlee var en grym gitarrist.

Stakkels Jim var det andra gasolinalbumet som producerades av Roy Thomas Baker. Och han gjorde ett bra jobb igen.

Dessutom är det en rolig skiva. Gasolins texter och melodier går inte att ta på riktigt allvar, särskilt inte med låtnamn som Alla-Tin-Gala, Daddy Ding-Dong eller Damernes nar.

Men det finns något slags allvar bakom, ett socialt engagemang, som gör att låtarna ändå biter sig fast. Onkel ”How Do You Do” som exempel.

Förutom Stakkels Jim, och den efterföljande instrumentala The Last Jim (Beckerlee igen) har jag alltid haft ett gott öga till Perron Gare Du Nord, en kärleksballad (eller järnvägsballad om man så vill) där Kim Larsen gör ett intryck som gärna stannar kvar länge.

Nr: 1132/2222