FIRM – FIRM – 1985
Det är någonstans bevisat att inte allt som når öronen tränger hela vägen in till medvetandet. Det som avviker allt för mycket är inte heller säkert att man tar in. Där man redan har en bestämd uppfattning, kan nya intryck gå förlorade.
Så där blev det nog för min del med The Firm. Visserligen var det en supergrupp, Jimmy Page, odiskutabelt en av världens genom tidernas främsta gitarrister, och Paul Rodgers med förflutet i storheter som Bad Company och Free slog sina kloka huvuden ihop.
Tanken var att göra något nytt, något som inte skulle kunna förknippas med deras tidigare dåd och illdåd. Resultatet sågsdock inte med särskilt blida ögon av omvärlden. För det lät inte som Led Zep – utom i ett och annat riff – och det lät knappast som Bad Company, även om Rodgers sjöng som han alltid gjort, på gott och ont.
Det blev väl kanske som de tänkt sig, men...
Debutplattan från 1985 fick visserligen en mindre singelhit, Radioactive, men LP:n sågades.
På den tiden höll jag väl med kännarna, mest för att rättfärdiga att jag egentligen aldrig lyssnade särskilt noga på The Firm.
Sen dess har skivan fått stå och samla damm. Men nu har jag spelat den igen...Och den har blivit bättre!
Nu vet jag att The Firm är synnerligen kompetent motorsågsrock signerad mitten av 70-talet. Det är tungt och välkryddat med Pages feta gitarriff som massivt stöd.
Bortser man att Chris Slade (ex-trummis i Uriah Heep) hackar morötter i bakgrunden är The Firm bra hårdrock helt enkelt, men alldeles för sent...
Nr: 587/2222
Det är någonstans bevisat att inte allt som når öronen tränger hela vägen in till medvetandet. Det som avviker allt för mycket är inte heller säkert att man tar in. Där man redan har en bestämd uppfattning, kan nya intryck gå förlorade.
Så där blev det nog för min del med The Firm. Visserligen var det en supergrupp, Jimmy Page, odiskutabelt en av världens genom tidernas främsta gitarrister, och Paul Rodgers med förflutet i storheter som Bad Company och Free slog sina kloka huvuden ihop.
Tanken var att göra något nytt, något som inte skulle kunna förknippas med deras tidigare dåd och illdåd. Resultatet sågsdock inte med särskilt blida ögon av omvärlden. För det lät inte som Led Zep – utom i ett och annat riff – och det lät knappast som Bad Company, även om Rodgers sjöng som han alltid gjort, på gott och ont.
Det blev väl kanske som de tänkt sig, men...
Debutplattan från 1985 fick visserligen en mindre singelhit, Radioactive, men LP:n sågades.
På den tiden höll jag väl med kännarna, mest för att rättfärdiga att jag egentligen aldrig lyssnade särskilt noga på The Firm.
Sen dess har skivan fått stå och samla damm. Men nu har jag spelat den igen...Och den har blivit bättre!
Nu vet jag att The Firm är synnerligen kompetent motorsågsrock signerad mitten av 70-talet. Det är tungt och välkryddat med Pages feta gitarriff som massivt stöd.
Bortser man att Chris Slade (ex-trummis i Uriah Heep) hackar morötter i bakgrunden är The Firm bra hårdrock helt enkelt, men alldeles för sent...
Nr: 587/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar