One-Hit-Wonders – Del 4
Inget snack. Steel Breeze och deras låt You Don´t Want me Anymore är ett väldigt bra exempel på en One-hit-wonder.
STEEL BREEZE – STEEL BREEZE – 1982
Man kanske skulle skänka Steel Breeze en tanke någon gång. Senast jag hörde talas om det här sexmannabandet lirade de covers på diverse klubbar på amerikanska västkusten. Det var i mitten av 90-talet. Att de 1982 hade en hit med låten You Don´t Want Me Anymore hade de flesta glömt då.
Steel Breeze lär för evigt vara inskrivna i den långa raden av One-hit-wonders. Deras lite synthblippiga powerpop blev aldrig någon större framgång, även om låten (enligt Allmusic.com) höll sig kvar på amerikanska topplistan så länge som fem månader.
Jag misstänker att nu för tiden är det bara de mest nördiga experterna på One-hit-wonders som kommer ihåg den.
Men av sentimentala skäl har jag deras första LP kvar, och tänker inte göra mig av med den heller. Den spelades rätt ofta på min stereoanläggning under det tidiga 80-talet, av en för mig nu glömd eller förträngd anledning.
Steel Breeze kan visserligen knappast mäta sig med de stora powerpopbanden, men de har en viss charm. Om man bara hört deras enda hit är det lätt att dra slutsatsen att de ägnade sig åt pop på gränsen till synthpop.
Men skivan säger något annat. Här handlar det bitvis faktiskt om ganska skramlig powerpop med mycket gitarr. Väldigt mycket gitarr på sina ställen. Men om detta verkligen är bra kan jag inte svara på. Steel Breeze gjorde faktiskt ett album till, Heart On The Line, 1983.
Nr: 544/2222
Inget snack. Steel Breeze och deras låt You Don´t Want me Anymore är ett väldigt bra exempel på en One-hit-wonder.
STEEL BREEZE – STEEL BREEZE – 1982
Man kanske skulle skänka Steel Breeze en tanke någon gång. Senast jag hörde talas om det här sexmannabandet lirade de covers på diverse klubbar på amerikanska västkusten. Det var i mitten av 90-talet. Att de 1982 hade en hit med låten You Don´t Want Me Anymore hade de flesta glömt då.
Jag misstänker att nu för tiden är det bara de mest nördiga experterna på One-hit-wonders som kommer ihåg den.
Steel Breeze kan visserligen knappast mäta sig med de stora powerpopbanden, men de har en viss charm. Om man bara hört deras enda hit är det lätt att dra slutsatsen att de ägnade sig åt pop på gränsen till synthpop.
Men skivan säger något annat. Här handlar det bitvis faktiskt om ganska skramlig powerpop med mycket gitarr. Väldigt mycket gitarr på sina ställen. Men om detta verkligen är bra kan jag inte svara på. Steel Breeze gjorde faktiskt ett album till, Heart On The Line, 1983.
Nr: 544/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar