ELOY – COLOURS – 1980
Colours är en riktigt bra eloy-platta. Troligen en av de tyska prog-demonernas allra bästa. Men först ska jag berömma Eloys alltid lika fantasifulla skivomslag.
Ett skivomslag är ju en nästan lika stor del av upplevelsen. Ett spännande och annorlunda omslag kan göra en ganska medelmåttig LP rätt trevlig, och tvärtom.
Eloy har alltid fantasieggande och spännande omslag. De är nästan alltid futuristiska eller surrealistiska målningar, eller vad man kan kalla det. Jag har inte en aning om vem, eller vilka, konstnärerna är. Men det är bra grejer.
Eloy var inget band jag lyssnade på förr i tiden, utan har upptäckt på senare år. Men jag gillar det jag hör. Dessutom har Eloy fått mig att lyssna på Pink Floyd igen, för detta tyska band gör inte sällan helt oblyga rip-offs på Pink Floyds klassiker. Det går att hitta PF-spår nästan i precis varenda låt om man så vill. Det är kul.
Colours innehåller ovanligt många låtar för att vara Eloy, åtta. Frank Bornemann brukade i slutet av 70-talet nöja sig fyra eller fem låånga låtar på varje skiva. De lite kortare låtarna på den här plattan är ingen nackdel. Colours känns lite mer varierad och omväxlande än flera andra.
Några favoritspår har jag hittat. Förstasidans Horizons och Illuminations är riktigt, riktigt vassa. Fan vet om inte Illuminations borde räknas som en av Eloys allra bästa. På andrasidan finns bland annat Silhouette och Child Migration, också det två lysande låtar.
Nr: 1917/2222
Colours är en riktigt bra eloy-platta. Troligen en av de tyska prog-demonernas allra bästa. Men först ska jag berömma Eloys alltid lika fantasifulla skivomslag.
Ett skivomslag är ju en nästan lika stor del av upplevelsen. Ett spännande och annorlunda omslag kan göra en ganska medelmåttig LP rätt trevlig, och tvärtom.
Eloy var inget band jag lyssnade på förr i tiden, utan har upptäckt på senare år. Men jag gillar det jag hör. Dessutom har Eloy fått mig att lyssna på Pink Floyd igen, för detta tyska band gör inte sällan helt oblyga rip-offs på Pink Floyds klassiker. Det går att hitta PF-spår nästan i precis varenda låt om man så vill. Det är kul.
Colours innehåller ovanligt många låtar för att vara Eloy, åtta. Frank Bornemann brukade i slutet av 70-talet nöja sig fyra eller fem låånga låtar på varje skiva. De lite kortare låtarna på den här plattan är ingen nackdel. Colours känns lite mer varierad och omväxlande än flera andra.
Några favoritspår har jag hittat. Förstasidans Horizons och Illuminations är riktigt, riktigt vassa. Fan vet om inte Illuminations borde räknas som en av Eloys allra bästa. På andrasidan finns bland annat Silhouette och Child Migration, också det två lysande låtar.
Nr: 1917/2222
Ja va säger man...en guldplatta helt enkelt!
SvaraRaderaBeträffande omslagen så har bland annat Rodney Matthew gjort en, dock ej Colours.
//Bosse