ROLLING STONES – LET IT BLEED - 1969
You Got The Silver är min favorit av Keith Richards låtar. Möjligtvis för att han här inte sjunger som han höll på att dö efter varje andetag. Och så låter han bli att waila och åka kana mellan tonarterna. Här sjunger han. Raspigt och snorigt.
När vi ändå är inne på Richards kan jag väl nämna hans otäcka gitarrsolo på Monkey Man också. Det måste vara ett av hans allra fetaste och råaste. I alla fall tyckte Ronnie Wood det i nån intervju jag läste för väldigt länge sen. Jag tror jag håller med.
Öhh, jo, den här texten handlar alltså om Let It Bleed, Stones magiska album från 1969. Och har du inte hört den LP.n än, tycker jag du ska leta upp den. Och så ska du vara glad att du fått höra den.
För det här Rolling Stones allra största ögonblick, större än Beggar´s Banquet, större än Aftermath, större än precis allt annat Stones gjort och kommer att göra. Och det trots att de gör country av Honky Tonk Women, kallar den Country Honk och lägger in violiner...Men va tusan, det blir bra ändå.
Men nu är det inte bara för Keith Richards sånginsats, ett elakt gitarriff eller en violin som gör Let It Bleed så enorm.
Här finns också det mörkaste mörker. Gimme Shelter och Midnight Rambler, något mer ödesmättat får man väl leta efter; I´ll stick my knife in your throat baby, and it hurts...
Och trots att resten av låtarna på skivan heter Let It Bleed, You Can´t Always Get What You Want, Love In Vain, Live With Me, som inte någon av dem – utom You Can´t... - hör till Stones allra största hits, påstår jag att Let It Bleed är en lysande rockplatta, en milstolpe i rockens historia och givetvis alldeles nödvändig.
Nr: 900/2222
You Got The Silver är min favorit av Keith Richards låtar. Möjligtvis för att han här inte sjunger som han höll på att dö efter varje andetag. Och så låter han bli att waila och åka kana mellan tonarterna. Här sjunger han. Raspigt och snorigt.
När vi ändå är inne på Richards kan jag väl nämna hans otäcka gitarrsolo på Monkey Man också. Det måste vara ett av hans allra fetaste och råaste. I alla fall tyckte Ronnie Wood det i nån intervju jag läste för väldigt länge sen. Jag tror jag håller med.
Öhh, jo, den här texten handlar alltså om Let It Bleed, Stones magiska album från 1969. Och har du inte hört den LP.n än, tycker jag du ska leta upp den. Och så ska du vara glad att du fått höra den.
För det här Rolling Stones allra största ögonblick, större än Beggar´s Banquet, större än Aftermath, större än precis allt annat Stones gjort och kommer att göra. Och det trots att de gör country av Honky Tonk Women, kallar den Country Honk och lägger in violiner...Men va tusan, det blir bra ändå.
Men nu är det inte bara för Keith Richards sånginsats, ett elakt gitarriff eller en violin som gör Let It Bleed så enorm.
Här finns också det mörkaste mörker. Gimme Shelter och Midnight Rambler, något mer ödesmättat får man väl leta efter; I´ll stick my knife in your throat baby, and it hurts...
Och trots att resten av låtarna på skivan heter Let It Bleed, You Can´t Always Get What You Want, Love In Vain, Live With Me, som inte någon av dem – utom You Can´t... - hör till Stones allra största hits, påstår jag att Let It Bleed är en lysande rockplatta, en milstolpe i rockens historia och givetvis alldeles nödvändig.
Nr: 900/2222
Självklart är "Let it bleed" en utmärkt, klassisk rock-LP. Men jag hävdar ändå att Stones absolut bästa platta är "Sticky fingers" som kom ett par år senare.
SvaraRaderaFör mig har inget Stones-album varit någon besvikelse. De gjorde till och med bra musik på 80-talet. T ex Tatto you.
SvaraRadera