GOAT – WORLD MUSIC – 2012
En internetsajt har placerat hemlighetsfulla Goat i Korpilombolo i Lappland. Men andra mer trovärdiga rykten säger att det här maskprydda bandet håller till i Göteborg.
I vilket fall som helst är Goat lika hemliga som The Ghost, ett annat maskerat svenskt band vars rykte också växt långt utanför både Lappland och Way Out West-scenerna.
Att de hemliga identiteterna har gjort sitt till för att höja intresset för båda banden är ganska klart. Man kan hävda att maskerna är en bra grej. Alla förutfattade meningar släpps och det blir musiken som står i centrum. Man kan även påstå att mystiken gjort sitt till för att öka spänningen...och skivförsäljningen.
Det är ett välbeprövat recept som använts förr, tänker närmast på Klaatu som på 70-talet fick enorm uppmärksamhet (under en kort period).
Man kan också spekulera i om namnet Goat är någon slags parodi på The Ghost. Eller om likheterna i namnen bara är en tillfällighet. Är det parodi är det ohejdat roligt och väldigt fyndigt.
Jag släpper The Ghost, vars påveutstyrslar aldrig tilltalat mig, och håller mig till Goat vars LP World Music jag upptäckte för inte så länge sen. Det är en fascinerande skiva även för en gammal övervintrande 70-talsrocker. Att mitt exemplar är pressad i blåmelerad vinyl höjer också stämningen.
Goat har nämligen stora delar av sina referenser i 70-talet; Black Sabbath, Led Zep, krautrock...men stannar inte där på något sätt. Afrikansk musik och Jefferson Airplanes psykedelia sätter också en stark prägel på skivan. Någon (jag minns inte vem) myntade i sammanhanget uttrycket ”afro-kraut”, vilket är träffsäkert...
Hur som helst är World Music en hett kryddad anrättning, inrökt och världsvan, hemlig och igenkänd. Den som vill kan säkert dra paralleller till nästan varenda fett gitarriff, från Sabbath, Jorma Kaukonen eller Jimmy Page.
Musiken är suggestivt tilltalande, både isande kylig och varmt innerlig. Inte helt lätt att ta till sig. De första lyssningarna på World Music utkristalliserar egentligen bara hitlåten Run To Your Mama.
Men flera lyssningar ger mycket, mycket mer än så. En jämförelse jag kommer att tänka på är Björks album Post, som har ungefär samma effekt, även om musiken inte ligger helt nära...eller gör den det?
Att nutida rockmusik har svårt att släppa de gamla referenserna är ett faktum. Förmodligen för att det är oerhört svårt, eventuellt omöjligt. Men kanske är det så att Goat hittat en del av lösningen. World Music är ett av de bästa nya svenska album jag hört på flera år.
Nr: 2161/2222
En internetsajt har placerat hemlighetsfulla Goat i Korpilombolo i Lappland. Men andra mer trovärdiga rykten säger att det här maskprydda bandet håller till i Göteborg.
Att de hemliga identiteterna har gjort sitt till för att höja intresset för båda banden är ganska klart. Man kan hävda att maskerna är en bra grej. Alla förutfattade meningar släpps och det blir musiken som står i centrum. Man kan även påstå att mystiken gjort sitt till för att öka spänningen...och skivförsäljningen.
Det är ett välbeprövat recept som använts förr, tänker närmast på Klaatu som på 70-talet fick enorm uppmärksamhet (under en kort period).
Man kan också spekulera i om namnet Goat är någon slags parodi på The Ghost. Eller om likheterna i namnen bara är en tillfällighet. Är det parodi är det ohejdat roligt och väldigt fyndigt.
Jag släpper The Ghost, vars påveutstyrslar aldrig tilltalat mig, och håller mig till Goat vars LP World Music jag upptäckte för inte så länge sen. Det är en fascinerande skiva även för en gammal övervintrande 70-talsrocker. Att mitt exemplar är pressad i blåmelerad vinyl höjer också stämningen.
Hur som helst är World Music en hett kryddad anrättning, inrökt och världsvan, hemlig och igenkänd. Den som vill kan säkert dra paralleller till nästan varenda fett gitarriff, från Sabbath, Jorma Kaukonen eller Jimmy Page.
Musiken är suggestivt tilltalande, både isande kylig och varmt innerlig. Inte helt lätt att ta till sig. De första lyssningarna på World Music utkristalliserar egentligen bara hitlåten Run To Your Mama.
Men flera lyssningar ger mycket, mycket mer än så. En jämförelse jag kommer att tänka på är Björks album Post, som har ungefär samma effekt, även om musiken inte ligger helt nära...eller gör den det?
Att nutida rockmusik har svårt att släppa de gamla referenserna är ett faktum. Förmodligen för att det är oerhört svårt, eventuellt omöjligt. Men kanske är det så att Goat hittat en del av lösningen. World Music är ett av de bästa nya svenska album jag hört på flera år.
Nr: 2161/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar