FLASH AND THE PAN – NIGHTS IN FRANCE - 1987
När jag ibland försöker lyssna igenom ett bands hela diskografi kommer jag ofta till ett vägskäl eller vändpunkt.
...då jag antingen tröttnar och inser att ”nu får det vara nog”.
...eller att intresset för vad som ska komma sen bara ökar.
När jag igen lyssnade på Flash And The Pans album Nights in France insåg jag att nu räcker det...
Det finns ett fåtal recensioner på nätet om den här plattan. De jag hittat handlar om CD:n, inte LP:n, och nästan utan undantag hyllas Nights In France.
Det är ingen som helst skillnad på cd-skivan eller vinylplattan, så jag har min egen teori. CD:n med Nights In France är nämligen en liten raritet, den gavs inte ut i särskilt många exemplar och är därmed eftertraktad av samlare. Och det vore ju dumt att såga en cd-skiva man betalat dyra pengar för...
Jag har dock lyssnat på vinylskivan, som går att hitta från 20 spänn och uppåt hos de flesta skivhandlare. Mina möjligheter att säga precis vad jag tycker är därmed inte begränsade...
Så här tycker jag:
Nights In France är definitivt inte nån av Harry Vandas och George Youngs bättre skapelser. Den är rent av lite tråkig och fantasilös.
Här finns inte mycket kvar från debutplattan och uppföljaren Lights In The Night, där de båda farbröderna från Australien verkligen sprudlade av energi och uppfinningsrikedom.
Deras bakgrund i 60-talsgänget Easybeats gjorde säkert sitt och båda de där skivorna är alldeles lysande roliga att lyssna på.
Nights In France är duons sista av de fem de gav ut på 80-talet. Och här verkar luften ha gått ur Flash And The Pan ganska rejält. Visserligen går det att hitta ett och annat trevligt spår, men till och med de är ganska klena. Så nej, nu räcker det...
Nr: 947/2222
När jag ibland försöker lyssna igenom ett bands hela diskografi kommer jag ofta till ett vägskäl eller vändpunkt.
...då jag antingen tröttnar och inser att ”nu får det vara nog”.
...eller att intresset för vad som ska komma sen bara ökar.
När jag igen lyssnade på Flash And The Pans album Nights in France insåg jag att nu räcker det...
Det finns ett fåtal recensioner på nätet om den här plattan. De jag hittat handlar om CD:n, inte LP:n, och nästan utan undantag hyllas Nights In France.
Det är ingen som helst skillnad på cd-skivan eller vinylplattan, så jag har min egen teori. CD:n med Nights In France är nämligen en liten raritet, den gavs inte ut i särskilt många exemplar och är därmed eftertraktad av samlare. Och det vore ju dumt att såga en cd-skiva man betalat dyra pengar för...
Jag har dock lyssnat på vinylskivan, som går att hitta från 20 spänn och uppåt hos de flesta skivhandlare. Mina möjligheter att säga precis vad jag tycker är därmed inte begränsade...
Så här tycker jag:
Nights In France är definitivt inte nån av Harry Vandas och George Youngs bättre skapelser. Den är rent av lite tråkig och fantasilös.
Här finns inte mycket kvar från debutplattan och uppföljaren Lights In The Night, där de båda farbröderna från Australien verkligen sprudlade av energi och uppfinningsrikedom.
Deras bakgrund i 60-talsgänget Easybeats gjorde säkert sitt och båda de där skivorna är alldeles lysande roliga att lyssna på.
Nights In France är duons sista av de fem de gav ut på 80-talet. Och här verkar luften ha gått ur Flash And The Pan ganska rejält. Visserligen går det att hitta ett och annat trevligt spår, men till och med de är ganska klena. Så nej, nu räcker det...
Nr: 947/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar