JOHN KAY – FORGOTTEN SONGS & UNSUNG HEROES – 1972
Ingen ”heavy metal thunder” eller blytunga gitarriff. John Kays första soloalbum har inte mycket med Steppenwolf att göra. Men det är en riktigt bra LP, och säkert både överraskande och irriterande för steppenwolf-fansen.
1972 hade John Kay (för första gången) tröttnat på Steppenwolf och Born To Be Wild. Han upplöste gruppen och gav sig ut på sitt första soloäventyr.
Men vår tysk-kanadensiske hårdrockslegend hade inga som helst planer på att följa upp Steppenwolfs något opolerade och ruffiga sound. Forgotten Songs & Unsung Heroes är något så annorlunda som country, blues och västkustrock, amerikansk rootrock. Flera av låtarna är dessutom covers.
Jag kan tänka mig att Steppenwolfs fans blev både förvånade och besvikna. Det var nog ingen som väntat sig det. Kanske är det också därför den här LP:n passerat genom rockhistorien nästan helt utan uppmärksamhet.
Den förtjänade så klart ett mycket bättre öde än så, tycker åtminstone jag. Det är skön platta att lyssna på.
John Kays lite raspiga och opolerade röst funkar förvånansvärt bra ihop med låtar av Hank Williams och Hank Snow. En av skivans läckraste spår är Hank Williams You Win Again.
Dessutom gillar jag när John Kay lirar svettig blues i Walkin´ Blues, en Robert Johnson-klassiker.
...och Steppenwolf-fansen får faktiskt också lite att bita i. De fyra John Kay-låtar som finns med har så klart lite Steppenwolf över sig.
Nr: 1543/2222
Ingen ”heavy metal thunder” eller blytunga gitarriff. John Kays första soloalbum har inte mycket med Steppenwolf att göra. Men det är en riktigt bra LP, och säkert både överraskande och irriterande för steppenwolf-fansen.
Men vår tysk-kanadensiske hårdrockslegend hade inga som helst planer på att följa upp Steppenwolfs något opolerade och ruffiga sound. Forgotten Songs & Unsung Heroes är något så annorlunda som country, blues och västkustrock, amerikansk rootrock. Flera av låtarna är dessutom covers.
Jag kan tänka mig att Steppenwolfs fans blev både förvånade och besvikna. Det var nog ingen som väntat sig det. Kanske är det också därför den här LP:n passerat genom rockhistorien nästan helt utan uppmärksamhet.
John Kays lite raspiga och opolerade röst funkar förvånansvärt bra ihop med låtar av Hank Williams och Hank Snow. En av skivans läckraste spår är Hank Williams You Win Again.
Dessutom gillar jag när John Kay lirar svettig blues i Walkin´ Blues, en Robert Johnson-klassiker.
...och Steppenwolf-fansen får faktiskt också lite att bita i. De fyra John Kay-låtar som finns med har så klart lite Steppenwolf över sig.
Nr: 1543/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar