ANDERS F RÖNNBLOM – DIN BARNDOM SKA ALDRIG DÖ - 1971
Jag var knappt elva år när Anders F Rönnblom gjorde sin första LP, Din barndom ska aldrig dö...vilket borde vara den perfekta ingången till en lätt nostalgisk text om Rolf med kopparormen i fickan och allt det där...
Men nej, så blir det inte. Min relation till den här LP:n är nämligen ganska liten. Jag visste faktiskt inte att den fanns förrän långt in på 80-talet. Det var å andra sidan kanske inte så konstigt.
När jag i slutet av 70-talet bläddrade i Anders F-facken i skivaffärerna, som var ett av den tidens stora nöjen, dök den aldrig upp. Det var inga skivaffärer som hade den hemma.
Så vågar jag kalla den Anders F Rönnbloms glömda album? Det är ju annars ett rätt populärt uttryck för diverse märkliga skivalster, som i vissa fall aldrig borde sett dagens ljus...och andra som definitivt borde gjort det...men bara glömdes bort.
Din barndom ska aldrig dö hör till den sistnämnda kategorin. Den är utan tvekan ganska intressant på sitt lite naiva sätt där man inte riktigt vet om F-et har siktat in sig på barnvisor, eller om det samhällskritik och ironi.
På sina ställen anar man nämligen både Vietnamkrigets bomber och ett socialt ansvar. På andra ställen handlar det om kopparormar och potatisgrisar...men det kanske är just det som är det charmiga?
Nåja, det där finns väl ingen anledning att spekulera om nu, skivan är ju trots allt över 40 år och räknas knappast till någon milstolpe i svensk vispop, progg eller nån annan genre heller.
Men för alla sanna F-heads är den så klart alldeles oumbärlig, med all rätt. Den visar ju vägen mot både Ramlösa kvarn och Gotlands måsar.
När jag väl ”upptäckte” Din barndom ska aldrig dö hamnade den i min samling nästan omgående. Men om jag ska vara riktigt ärlig inköptes den då mest för att göra samlingen av Anders F-skivor komplett.
Nu när jag lyssnat på skivan igen, mer ingående än någonsin tidigare, uppskattar jag den betydligt mer.
Nr: 608/2222
Jag var knappt elva år när Anders F Rönnblom gjorde sin första LP, Din barndom ska aldrig dö...vilket borde vara den perfekta ingången till en lätt nostalgisk text om Rolf med kopparormen i fickan och allt det där...
När jag i slutet av 70-talet bläddrade i Anders F-facken i skivaffärerna, som var ett av den tidens stora nöjen, dök den aldrig upp. Det var inga skivaffärer som hade den hemma.
Så vågar jag kalla den Anders F Rönnbloms glömda album? Det är ju annars ett rätt populärt uttryck för diverse märkliga skivalster, som i vissa fall aldrig borde sett dagens ljus...och andra som definitivt borde gjort det...men bara glömdes bort.
På sina ställen anar man nämligen både Vietnamkrigets bomber och ett socialt ansvar. På andra ställen handlar det om kopparormar och potatisgrisar...men det kanske är just det som är det charmiga?
Men för alla sanna F-heads är den så klart alldeles oumbärlig, med all rätt. Den visar ju vägen mot både Ramlösa kvarn och Gotlands måsar.
När jag väl ”upptäckte” Din barndom ska aldrig dö hamnade den i min samling nästan omgående. Men om jag ska vara riktigt ärlig inköptes den då mest för att göra samlingen av Anders F-skivor komplett.
Nu när jag lyssnat på skivan igen, mer ingående än någonsin tidigare, uppskattar jag den betydligt mer.
Nr: 608/2222
Märkligt, jag har just köpt den här plattan och delar din åsikt, naivt, lekfullt men riktigt bra.../ Pelle
SvaraRaderaVad kul att du hittat den. Den är tydligen ganska svår att få tag på på vinyl. Den är bättre än man tror...
Raderaalltså den ska ha släppts på cd med. men varför säljer han inte sin bästa skiva enligt mej. så jäkla synd jag bara har fodralet kvar
SvaraRadera