Experimentell mainstreampop?

FUN BOY THREE – WAITING – 1983

Ni kan inte ana hur roligt det var när jag hittade den här plattan stående i samlingen. Jag hade fullständigt glömt bort den. Jag har för mig det var så att jag inte riktigt gillade den när den var ny. Därför hamnade den i nåt hörn tillsammans med andra saker jag helst ville glömma bort...

Men Waiting har blivit bättre. Den är mycket roligare att lyssna på nu än i början av 80-talet. Kanske för att jag nu inte jämför den med Fun Boy Threes debutplatta, som var alldeles lysande.

Fun Boy Three, som härstammade i rakt nedstigande led från legendariska skagruppen The Specials, var i början av 80-talet en ganska experimentell grupp.

De blandade ska- och reggaerytmer med djungeltrummor och accapellasång. Musiken var avskalat naken. Låtar som The Lunatics (have taken over the asylum), Sanctuary och Way On Down gillade jag.

Waiting är gruppens andra och sista LP. Den är inte lika långt ut på kanten. Fun Boy Three har här närmat sig mainstreampop och synthpop, vilket säkert var orsaken till att jag inte gillade den då.

Men när man lyssnar på Waiting lite mer noga upptäcker man att det är en välgjord platta. Texterna är genomtänkta, cyniska och lite elaka. Fun Boy Three har dessutom kvar en del av sin lust att experimentera med rytmer, men här är det mer subtilt och inte lika uppenbart.

Kanske beror det på att David Byrne (Talking Heads) producerade. Han har utan tvekan satt sin prägel på musiken. Experimentell mainstreetpop, finns det?

Jag tror man kan komma över Waiting oförskämt billigt nu för tiden. Det är ingen sån där LP som på något sätt räknas bland ”legenderna” eller som särskilt anmärkningsvärd eller åtråvärd av samlare.

Hittar du den, och är lite nyfiken på ska, experimentell new wave och Talking Heads är den kanske något för dig.

Jag rekommenderar låtar som Murder She Said, Our Lips Are Sealed, Things We Do och We´re Having All The Fun.

Nr: 2143/2222