Svettig sydstatsboogie, ylande gitarrer

Southern Rock - Del 14

Jodå, Vertical Smiles blev utbytt...mot den här, Blackfoots första platta. Vilken skillnad!

BLACKFOOT – NO RESERVATIONS – 1975

Svettig sydstatsrock, ylande gitarrer och tung rå boogie. Blackfoots första LP är ett riktigt bra southern rock-album. Inte överväldigande som Allman Brothers eller Lynyrd Skynyrd, men ändå en sån där platta man gärna lyssnar på flera gånger. Särskilt gillar jag I Stand Alone...mycket Allman Brothers där, mycket...

Men det var inte med den här LP:n Blackfoot blev stora rockhjältar. Det hände först några år senare när de allt mer gick över till hård rock...med inslag av sydstatrock.

Album som Strikes från 1979, Tomcattin´ och Marauder från de två åren efter anses vara deras största insatser i rockhistorien.

Jag har inget av dem i samlingen, till och med No Reservations är ganska ”ny” (för mig alltså). Och jag tror jag för tillfället nöjer mig med den.

Har ett klart minne av att jag gillade Molly Hatchets tidiga southern rockalbum...men att deras något senare hårdrockplattor inte var något för mig.

Kan tänka mig att Blackfoot gick samma väg, eller hade trampat upp den stigen redan innan.

Jag plockar några låtar till. Inledningen med Railroad Man är inte dum alls, tungt gung och mycket gitarr. Take A Train på b-sidan är också en adrenalinhöjare.

Jag tror jag kan rekommendera den här LP:n.

Nr: 2146/2222