Manny Charltons elaka gitarr

NAZARETH – PLAY´N THE GAME – 1976

Manny Charlton hade kanske hela 70-talets elakaste gitarrsound. Men allt Nazareth gjorde det årtiondet var inte av så där enormt hög kvalitet. Jag tänker närmast på Play´n the Game från 1976, som är från en period då de skotska hårdrockhjältarna mer eller mindre öste ut nya plattor.

Om det varit så att det här var den första nazareth-platta jag hört, kanske jag skulle tänka lite annorlunda. För det är rätt bra hårdrock, hyfsade riff och sjyssta melodier, och så Manny Charlton då förstås.

Men Play´n the Game råkade bli en av de allra sista nazareth-album jag skaffade, långt efter Hair of the Dog, Expect no Mercy och de där. Och då är den inte lika bra.

Den låter bara som en i raden, utan några direkt starka låtar. Balladen I Don´t Want To Go Without You låter som en misstänkt uppföljare till Love Hurts...

Ett undantag gör jag. Waiting For the Man är väl egentligen en Led Zep-plankning, lite funkigt rå. Men den kan jag få för mig att lira emellanåt. Och nej, det är ingen Velvet Underground-cover. Det är Nazareths egen.

Nr: 1448/2222

Den nedre bilden är hämtad från LP:ns innerkonvolut.