Misslyckat av Blackfoot

Southern Rock - Del 13

BLACKFOOT – VERTICAL SMILES – 1983

Med den goda föresatsen att vidga mina kunskaper om sydstatsrock från 80-talet inhandlades denna Blackfoot-LP. Att det blev just Vertical Smiles var en tillfällighet, jag snodde bara åt mig första bästa i Blackfoot-facket i Klasses källare. Att det stod flera ex av den skivan där och att det var den överlägset billigaste tänkte jag inte på...då...

Det var inget bra köp...
Det vet jag efter att ha spelat den ett antal gånger (för att försöka hitta något förlåtande).

Blackfoot gjorde i slutet av 70-talet en rad hyllade album. Deras blandning av hårdrock och southern rock gjorde att de värvade fans från båda lägren. Blackfoots liveuppträdanden ska också ha varit något extra. Men så var det den lilla detaljen med stora hits...

För att få ordning på det snodde de åt sig Ken Hensley, keyboardist i Uriah Heep, för att få ett ”modernare” sound. Så kickade de sin gitarrist Charlie Hargrett som de tyckte var för gammalmodig... Resultatet blev Vertical Smiles...och det blev inte bra.

Vertical Smiles är en av de mer anonyma hårdrockplattor jag hört. Famntasilös standardiserad 80-talsrock, av sydstatrock finns knappt ett spår.

Jag borde givetvis anat oråd redan när jag läste låtlistan på baksidan, att göra en cover på Peter Ceteras Living In The Limelight låter inte som ett bra alternativ för ett stentufft southern rock-band.

Att de inleder LP:n med Nazareths Morning Dew är inte ett dugg förlåtande.

Nä, Vertical Smiles är ingen värdig representant för sydstatsrock ens på 80-talet. Men jag gjorde i alla fall ett försök.

När du läser det här har skivan redan lämnat Norrahammar. Den är utbytt...

Nr: xxx/2222 (ingår inte i samlingen)