STEVE MILLER BAND – ITALIAN X-RAYS - 1984
I mitten av 80-talet var det över för Steve Miller Band. Den långa raden av hitlistelåtar och guldskivor hade tagit slut. Med Italian X-Rays sägs det att han nådde botten på dammen. Det är en LP inte särskilt många har något gott att säga om idag.
Delvis rättar jag in mig i det ledet. Italian X-Rays var inte lätt att lyssna på när den var ny, 1984. Tiden som gått har inte gjort det lättare.
Som de flesta andra på den tiden rättade Steve Miller nämligen också in sig i ledet, lät syntharna ta över, använde till och med trummaskin och mer eller mindre ställde undan sin gitarr.
Lägg sedan till att låtmaterialet jämfört med nästan allt annat han gjort tidigare inte är särskilt starkt. Här finns inte en enda låt som påminner om en hit...nåja, möjligtvis kan man kanske hävda att One In A Million, som är en akustisk liten ballad, skulle kunna var det. Jag tycker det är skivans bästa spår.
Men jag tror mycket av den negativa kritik skivan fått genom åren beror på att den ställts enbart i relation till Steve Millers ”hitlistealbum” från 1973 och framåt. Det är lätt att man gör det. Och då stämmer det nog.
Men för den som har Steve Millers gamla album Sailor i klart minne har Italian X-Rays en del att ge.
Kanske var det så att Steve Miller försökte återskapa något av den LP:ns drömska och psykedeliska sound. Likheterna med hans gamla mästerverk finns.
Av den anledningen kan jag faktiskt lyssna på Italian X-Rays nu för tiden också. Skillnaden är dock två saker. Låtmaterialet är inte alls lika bra och den lätt plastigt synthiga inramningen.
Nr: 751/2222
I mitten av 80-talet var det över för Steve Miller Band. Den långa raden av hitlistelåtar och guldskivor hade tagit slut. Med Italian X-Rays sägs det att han nådde botten på dammen. Det är en LP inte särskilt många har något gott att säga om idag.
Som de flesta andra på den tiden rättade Steve Miller nämligen också in sig i ledet, lät syntharna ta över, använde till och med trummaskin och mer eller mindre ställde undan sin gitarr.
Lägg sedan till att låtmaterialet jämfört med nästan allt annat han gjort tidigare inte är särskilt starkt. Här finns inte en enda låt som påminner om en hit...nåja, möjligtvis kan man kanske hävda att One In A Million, som är en akustisk liten ballad, skulle kunna var det. Jag tycker det är skivans bästa spår.
Men för den som har Steve Millers gamla album Sailor i klart minne har Italian X-Rays en del att ge.
Kanske var det så att Steve Miller försökte återskapa något av den LP:ns drömska och psykedeliska sound. Likheterna med hans gamla mästerverk finns.
Av den anledningen kan jag faktiskt lyssna på Italian X-Rays nu för tiden också. Skillnaden är dock två saker. Låtmaterialet är inte alls lika bra och den lätt plastigt synthiga inramningen.
Nr: 751/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar