Omega och Pink Floyd

OMEGA – TIME ROBBER – 1976

Jag säger det direkt. Vilken fruktansvärt dålig engelska! Det är nästan så det är pinsamt. Vilken platta i ordning är det här för ungerska Omega? Sjunde eller åttonde (minst) på engelska, och så illa..?
Men är den här LP:n nåt att ha då?

Du! Det kan du ge dej på! Time Robber är fantastisk underhållning. Att Omega plankar Pink Floyd och Eloy gör inte ett dugg (jag hade faktiskt inte ens tänkt säga det...men så slant jag på tangentbordet...).

Och tro nu inte att jag är ironisk eller elak. Omega är lysande, jag tycker så. Deras engelska uttal är bara charmigt.

Jag har skrivit om det här gänget tidigare, men för er som inte var med då: Omega är något så ovanligt som ett ungerska progressivt hårdrockband från 70-talet.

Från bakom järnridån tog de sig över till väst och hamnade i Västtyskland. Där tog de stora intryck av de tyska krautrockbanden...så alltså, här har vi ett ungersk krautrockband.

Och de är precis lika bra som många av sina tyska kollegor. Och de hade samma influenser; brittisk hårdrock, brittisk progrock...och Pink Floyd. ...och samma usla engelska så klart...men kanske ännu lite värre...

Time Robber anses av experter på området höra till Omegas bättre väst-plattor (de spelade in flera album i Ungern också). Det håller jag med om, för den som kan sin Pink Floyd och inte tycker det är stötande att Omega gör det också – är de referenserna riktigt roliga.

Dessutom är musiken så välgjord att det inte går att tycka illa om Omega. Time Robber är en LP jag verkligen kan rekommendera.

Nr: 2074/2222