Dave Edmunds – Del 9
DAVE EDMUNDS – RIFF RAFF – 1984
Att tussa ihop kontrollfreaken Dave Edmunds med ELO-Jeff Lynne, som förmodligen hade ännu större kontrollbehov, låter inte som en bra idé.
Men 1984 var det nog det bästa Dave Edmunds tyckte han kunde hitta på. Hans platta innan, Information, hade gått ganska dåligt. Enda resultatet hade blivit en hyfsad hitsingel med låten Slipping Away...producerad av Jeff Lynne.
Resten av låtarna på den skivan låg Edmunds själv bakom...och de gick inte lika bra. Så det var ju självklart att Jeff Lynne skulle få ta hand om fler låtar* på den skiva som skulle komma efter, Riff Raff. Den här gången skulle det bli bra.
Nu vet jag knappt hur jag ska fortsätta. Riff Raff blev nämligen inte så lysande som Edmunds och Lynne hoppats på. Det blev precis tvärtom. Fullt rättvist anses denna LP vara Dave Edmunds djupaste lågvattenmärke under hela hans karriär.
Det visste jag innan jag köpte skivan...men jag ville höra själv. Och jag kan bara hålla med, det blev inte bra alls. Det blev hemskt!
För att kunna förklara känner jag att vi behöver göra ett experiment.
Gör så här:
Leta upp Dave Edmunds Twangin´ och lägg den på skivtallriken. Det är inte någon av hans bästa plattor, men en helt okej sak. Den passar utmärkt i den här studien, låtvalet är nämligen inte särskilt starkt (men räddas av Edmunds blixtrande gitarrspel). Lyssna på skivan.
Ta sedan fram ELO:s menlösa skräpskiva Secret Messages eller i nödfall Discovery...(Lägg av! Jag vet att du har nån av dem. Alla har dem!) Spela den också.
Nu lägger vi ihop de båda skivorna.
Tänk sedan bort Dave Edmunds gitarr och lägg till synthar i stället...
Vad får vi då?
Jo, Riff Raff...
Nej, gamle pubrockgitarristen Dave Edmunds och gamle ELO-hjälten Jeff Lynne blev ingen särskild lyckad duo.
Nr: 511/2222
* Sex av de tio låtarna är producerade av Jeff Lynne.
DAVE EDMUNDS – RIFF RAFF – 1984
Att tussa ihop kontrollfreaken Dave Edmunds med ELO-Jeff Lynne, som förmodligen hade ännu större kontrollbehov, låter inte som en bra idé.
Resten av låtarna på den skivan låg Edmunds själv bakom...och de gick inte lika bra. Så det var ju självklart att Jeff Lynne skulle få ta hand om fler låtar* på den skiva som skulle komma efter, Riff Raff. Den här gången skulle det bli bra.
Nu vet jag knappt hur jag ska fortsätta. Riff Raff blev nämligen inte så lysande som Edmunds och Lynne hoppats på. Det blev precis tvärtom. Fullt rättvist anses denna LP vara Dave Edmunds djupaste lågvattenmärke under hela hans karriär.
Det visste jag innan jag köpte skivan...men jag ville höra själv. Och jag kan bara hålla med, det blev inte bra alls. Det blev hemskt!
Gör så här:
Leta upp Dave Edmunds Twangin´ och lägg den på skivtallriken. Det är inte någon av hans bästa plattor, men en helt okej sak. Den passar utmärkt i den här studien, låtvalet är nämligen inte särskilt starkt (men räddas av Edmunds blixtrande gitarrspel). Lyssna på skivan.
Ta sedan fram ELO:s menlösa skräpskiva Secret Messages eller i nödfall Discovery...(Lägg av! Jag vet att du har nån av dem. Alla har dem!) Spela den också.
Nu lägger vi ihop de båda skivorna.
Tänk sedan bort Dave Edmunds gitarr och lägg till synthar i stället...
Vad får vi då?
Jo, Riff Raff...
Nej, gamle pubrockgitarristen Dave Edmunds och gamle ELO-hjälten Jeff Lynne blev ingen särskild lyckad duo.
Nr: 511/2222
* Sex av de tio låtarna är producerade av Jeff Lynne.
Så olika referensramar man har! I din värld har tydligen "alla" gamla ELO-plattor i samlingen. I min värld är just ELO ett band som aldrig riktigt räknats (och då har jag ändå ett flertal kompisar som älskar "klassisk" rock från 60- och 70-talen).
SvaraRaderaSjälv har jag en enda ELO-platta, och det är en samling som jag köpte begagnad för hitlåten "Living thing". Jag har för mig att jag även gillade en annan hit med ELO, nämligen "Don't bring me down"... eller tar jag fel nu? Var det ELO som gjorde den låten?
För det första så gillar jag Secret messages med elo och jag tycker att Twanging med Edmunds är helt okej, så kontentan blir att jag gillar Riff Raff plattan...
SvaraRadera