TOUCH – THIS IS TOUCH – 1969
Gamla vinylsamlare går utan undantag igång när de får nys om grupper och skivor som påstås vara först i sin genre, som var banbrytande och nytt då (men nödvändigtvis inte bra). När de får tag i en sådan LP fylls deras hjärtan av euforisk glädje och vissa kan ibland ge ifrån sig läten av närmast sexuell karaktär.
Den enda LP:n med amerikanska Touch är en sådan. Den betingar ett skyhögt pris på begagnatmarknaden. Det hävdas på en del håll nämligen att detta är den allra första amerikanska LP:n med progressiv rock. Den jämförs med de allra första tidiga brittiska progbanden.
För egen del har jag lite för dålig koll för att kunna bekräfta det. Jag var inte med. Men jag har LP:n, hittade den helt osannolikt på en ute-på-landet-loppis (se inledningen...).
En nätrecensent beskrev den här LP:n på detta sätt: ”Så här går det när folk testar för mycket droger på en gång och sen spelar in en LP”.
Psykedeliska droger eller inte. Idéer hade Touch gott om, även om alla inte var lika bra... störtande flygplan, spikpiano, en ylande fuzzgitarr, en mullrande orgel och förvirring blandat med ett synnerligen annorlunda sätt att ”tänka” musik. Inledningen med Down At The Circes Place är magnifik. Inte för att den är bra...utan för att det förmodligen handlar om galenskap.
Om Touch därefter sansat sig och ägnat resten av skivan åt något man i allmänhet begriper sig på skulle LP:n förmodligen passerat ganska omärkt förbi. Men inte. Touch fortsätter i samma spår. Om de får ihop det i slutänden går inte att svara på...
Men tänk The Nice...men inte alls lika strukturerat...
Glöm det där med röda trådar eller koncept. Bäst beskrivs den här LP:n som totalt och oförfalskat kaos.
Men nog är det progressiv rock alltid. Och psykedelia. Om Touch var först eller inte spelar ingen som helst roll efter att man lyssnat på deras skiva.
Nr: 2136/2222
Gamla vinylsamlare går utan undantag igång när de får nys om grupper och skivor som påstås vara först i sin genre, som var banbrytande och nytt då (men nödvändigtvis inte bra). När de får tag i en sådan LP fylls deras hjärtan av euforisk glädje och vissa kan ibland ge ifrån sig läten av närmast sexuell karaktär.
En nätrecensent beskrev den här LP:n på detta sätt: ”Så här går det när folk testar för mycket droger på en gång och sen spelar in en LP”.
Psykedeliska droger eller inte. Idéer hade Touch gott om, även om alla inte var lika bra... störtande flygplan, spikpiano, en ylande fuzzgitarr, en mullrande orgel och förvirring blandat med ett synnerligen annorlunda sätt att ”tänka” musik. Inledningen med Down At The Circes Place är magnifik. Inte för att den är bra...utan för att det förmodligen handlar om galenskap.
Men tänk The Nice...men inte alls lika strukturerat...
Glöm det där med röda trådar eller koncept. Bäst beskrivs den här LP:n som totalt och oförfalskat kaos.
Men nog är det progressiv rock alltid. Och psykedelia. Om Touch var först eller inte spelar ingen som helst roll efter att man lyssnat på deras skiva.
Nr: 2136/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar