ANDERS F RÖNNBLOM – RAMLÖSA KVARN - 1972
Under gymnasietiden försökte vår lärare i svenska, en äldre lärd dam, introducera oss för Baudelaire, Stig Dagerman, Karin Boye - och om det knep med läslusten - Steinbeck.
På den tiden läste jag Lundell och Kerouac och jag kommer ihåg att diskussionerna ibland blev ganska hetsiga. Men jag fick i alla vår lärarinna att läsa Jack*...vilken hon sågade omgående...liksom Vargmåne**...Lundell var som poet ganska begränsad, menade hon.
När jag några år senare träffade min gamla lärarinnan på stan visade det sig att hon kom ihåg mig. Och hon frågade om Lundell fortfarande var min stora hjälte.
Eftersom detta skedde något år efter att Lundell gett ut skivan Kär och galen kunde jag inte svara något annat än nej på den frågan.
Men samtidigt berättade jag att jag hittat en ny svensk rockpoet, Anders F Rönnblom. Min gamla lärarinna bara skrattade och skakade på huvudet, men blev nog lite intresserad ändå.
För ungefär ett år senare fick jag ett brev från henne, hon hade då gått i pension. Min lärarinna berättade att hon, efter en hel del letande fått tag i och lyssnat på en skiva med Anders F Rönnblom, Ramlösa kvarn.
Hon påpekade noga att detta självklart inte var musik hon vanligen lyssnade på.
Men hon gjorde i alla fall en jämförelse med Lundell och höll faktiskt med mig, Anders F var skickligare tyckte hon. Även om hans poesi inte heller nådde till några högre höjder, så var han åtminstone rolig...(men som jag förstod det var graderingen hårfin...).
Detta brev är en av anledningarna till att jag även nu för tiden gärna lyssnar på Ramlösa kvarn. Och jag måste hålla med min gamla svensklärare, Anders F Rönnblom är rolig.
Ramlösa kvarn är full av små retfulla och humoristiskt kryddade texter, cyniska på sina ställen men inte på långa vägar med den bitterhet han utvecklade senare.
Men jag håller inte med henne om kvaliteten. Anders F var redan 1972 en ordvrängare av rang, påläst och kunnig. Musiken är stundtals förvirrande, man vet aldrig riktigt vad Anders F egentligen vill.
Är det pop, visa eller kanske svårfångad svensk progg? En dos Crosby-Nash handlar det i alla fall om. Det är jag säker på. Men progg är det nog inte, även om Anders F Rönnblom alltid varit ”politiskt orienterad” i sina texter.
Men det där spelar ingen roll. Ramlösa kvarn är en sån där tidlös LP som går att ta fram och lyssna nästan precis när som helst. Jag bara älskar låtar som Stygg stygg whiskey, Det ska inte bli något mera trams i min trädgård (Är det inte en fantastisk låttitel? Den handlar förresten om svårigheterna med att skriva ”bra” poesi), Ramlösa kvarn och Ta väl hand om Louis.
Förresten, hela skivan är bra. Det är bara bra låtar på Ramlösa kvarn.
Nr: 267/2222
* Ulf Lundells debutroman.
** Lundells första LP.
Under gymnasietiden försökte vår lärare i svenska, en äldre lärd dam, introducera oss för Baudelaire, Stig Dagerman, Karin Boye - och om det knep med läslusten - Steinbeck.
På den tiden läste jag Lundell och Kerouac och jag kommer ihåg att diskussionerna ibland blev ganska hetsiga. Men jag fick i alla vår lärarinna att läsa Jack*...vilken hon sågade omgående...liksom Vargmåne**...Lundell var som poet ganska begränsad, menade hon.
Men samtidigt berättade jag att jag hittat en ny svensk rockpoet, Anders F Rönnblom. Min gamla lärarinna bara skrattade och skakade på huvudet, men blev nog lite intresserad ändå.
Men hon gjorde i alla fall en jämförelse med Lundell och höll faktiskt med mig, Anders F var skickligare tyckte hon. Även om hans poesi inte heller nådde till några högre höjder, så var han åtminstone rolig...(men som jag förstod det var graderingen hårfin...).
Ramlösa kvarn är full av små retfulla och humoristiskt kryddade texter, cyniska på sina ställen men inte på långa vägar med den bitterhet han utvecklade senare.
Men jag håller inte med henne om kvaliteten. Anders F var redan 1972 en ordvrängare av rang, påläst och kunnig. Musiken är stundtals förvirrande, man vet aldrig riktigt vad Anders F egentligen vill.
Är det pop, visa eller kanske svårfångad svensk progg? En dos Crosby-Nash handlar det i alla fall om. Det är jag säker på. Men progg är det nog inte, även om Anders F Rönnblom alltid varit ”politiskt orienterad” i sina texter.
Men det där spelar ingen roll. Ramlösa kvarn är en sån där tidlös LP som går att ta fram och lyssna nästan precis när som helst. Jag bara älskar låtar som Stygg stygg whiskey, Det ska inte bli något mera trams i min trädgård (Är det inte en fantastisk låttitel? Den handlar förresten om svårigheterna med att skriva ”bra” poesi), Ramlösa kvarn och Ta väl hand om Louis.
Förresten, hela skivan är bra. Det är bara bra låtar på Ramlösa kvarn.
Nr: 267/2222
* Ulf Lundells debutroman.
** Lundells första LP.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar