Harpo – ett 70-talsfenomen

HARPO – LEO THE LEOPARD – 1974

Kommer ni ihåg den här? Harpos Leo The Leopard. Hur kul var inte den? Sayonara, Baby Boomerang, Teddy Love. Svensk glampop (?), eller vad man vill kalla det. Roligt var det i alla fall.

Jag skulle nog vilja påstå att Harpo var ett ganska typiskt 70-talsfenomen. Jan ”Harpo” Svensson och hans skivor har kanske inte klarat att åldras med direkt värdighet, även om han på senare år fått en revival i Tyskland. Nu för tiden finns det en doft av Middle Of The Road-pop om hans låtar.

Popmusik som faktiskt var ”godkänd” av den äldre generationen och som vi knattar fick spela så mycket vi ville. Följaktligen var Sayonara en av de första singlar jag fick. Och den spelades mycket, jag tycker fortfarande det är en kanonlåt...(men i hemlighet spelade man Status Quo och Deep Purple på familjens skivspelare...).

Leo The Leopard är Harpos första LP. Den är delvis riktigt kul. Förstasidan - med låtar som Teddy Love, Baby Boomerang, The World Is A Circus...och givetvis Sayonara, där Harpo sjunger en del av texten på japanska (Yohio var alltså inte först med det) - tycker jag fortfarande är lysande rolig svensk pop.

B-sidan har jag däremot inte samma känslor för. Den består av Leo The Leopard, en ”Skivmusikal på 1 sida för popgrupper och vrålapor”. Det är ett svårlyssnat stycke...som är alldeles för långt...

Alldeles säkert innovativt 1974, men... Nöjer man sig dock med förstasidan tycker jag Leo The Leopard fortfarande är en jättekul platta att ha i samlingen, även om det är sällan den blir spelad nu för tiden.

Nr: 2085/2222