IAN HUNTER – SHORT BACK´N´SIDES – 1981
Det här var kul!
Ian Hunters album Short Back´n´Sides. Jag har hittat den i samlingen nu. Den har stått orörd en jämrans massa år. Kan inte minnas när jag spelade den senast. Kan inte ens ha spelat den särskilt ofta när den var ny. Vinylen ser nästan ospelad ut.
Men i början av 80-talet köpte jag väldigt mycket skivor. Det kom ju så mycket bra grejer då. Förmodligen åkte Short Back´n´Sides med av bara farten.
Ian Hunter har jag gillat sen jag hörde All The Way From Memphis* första gången. Att Hunter på den här plattan slagit sig ihop med Mick Jones och Topper Headon frånThe Clash gick mig nog spårlöst förbi.
Och att Todd Rundgren är med och backar upp måste jag också ha missat. Självklart är Mick Ronson med och lirar gitarr, men det hade man ju knappt behövt kolla.
Det är en ganska rockig platta för att vara Ian Hunter. Soundet är kanske lite plastigt, det är en 80-talare, men helt okej.
Det där vägs upp rätt kraftigt av att Mick Jones, som producerade skivan ihop med Hunter, fått in en hel del Clash. På sina ställen påminner det lite om Sandinista.
Jag har nu läst mig till att skivan inte blev nån framgång i varken England eller USA. Däremot var det en och annan svensk som köpte den.
Ian Hunter var väl helt ute i början av 80-talet...utom i Sverige. Och så lite om låtarna. Central Park´n´ West är en lysande rocker. Den borde gå att spela nu för tiden också.
Rain gillar jag också. Nåt så ohyggligt deprimerande var det länge sen jag hörde. Man riktigt ser regnvattnet forsa ner i Hunters ansikte från det stripiga håret.
Old Records Never Die måste jag väl också nämna. Det är väl inte Hunters bästa ballad, men jag gillar budskapet...
Nr: 240/2222
* Mott the Hooples superlåt från 1973 på superalbumet Mott.
Den nedre bilden är hämtad från skivomslaget.
Det här var kul!
Ian Hunters album Short Back´n´Sides. Jag har hittat den i samlingen nu. Den har stått orörd en jämrans massa år. Kan inte minnas när jag spelade den senast. Kan inte ens ha spelat den särskilt ofta när den var ny. Vinylen ser nästan ospelad ut.
Ian Hunter har jag gillat sen jag hörde All The Way From Memphis* första gången. Att Hunter på den här plattan slagit sig ihop med Mick Jones och Topper Headon frånThe Clash gick mig nog spårlöst förbi.
Och att Todd Rundgren är med och backar upp måste jag också ha missat. Självklart är Mick Ronson med och lirar gitarr, men det hade man ju knappt behövt kolla.
Det där vägs upp rätt kraftigt av att Mick Jones, som producerade skivan ihop med Hunter, fått in en hel del Clash. På sina ställen påminner det lite om Sandinista.
Jag har nu läst mig till att skivan inte blev nån framgång i varken England eller USA. Däremot var det en och annan svensk som köpte den.
Ian Hunter var väl helt ute i början av 80-talet...utom i Sverige. Och så lite om låtarna. Central Park´n´ West är en lysande rocker. Den borde gå att spela nu för tiden också.
Rain gillar jag också. Nåt så ohyggligt deprimerande var det länge sen jag hörde. Man riktigt ser regnvattnet forsa ner i Hunters ansikte från det stripiga håret.
Old Records Never Die måste jag väl också nämna. Det är väl inte Hunters bästa ballad, men jag gillar budskapet...
Nr: 240/2222
* Mott the Hooples superlåt från 1973 på superalbumet Mott.
Den nedre bilden är hämtad från skivomslaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar