PETER GABRIEL – 1 – 1977
Peter Gabriels första soloalbum känns lite förvirrat. Det verkar som han letade efter en egen stil. Det behövde han väl inte? 1977 hade Peter Gabriel redan en egen stil.
Trots det är det en av mina favoritplattor. Peter Gabriel tänker i helt nya banor, letar sin egen väg genom det snåriga poplandskapet. Plattan kom mitt i punkvågen, men det berör inte Gabriel det minsta. Det är en popskiva.
Och det är knappast progrock. För gamla genesis-fans var säkert skivan en besvikelse. Den låter inte alls som Genesis, utom i något enstaka undantag. Men varför skulle Peter Gabriel försöka härma något han precis lämnat bakom sig?
Moribund the Burgermeister är ett litet mästerverk. Smart och nytänkande där texten är det enda som skulle kunna påminna om Genesis.
Sen är den pratade textraden ”I Will Find Out” lite extra kittlande. Varför vet jag inte. En annan favorit är Excuse Me, en närmast ragtime- eller vaudevillelåt, som nästan blir förförisk. Humdrum är en sovande skönhet.
Man kan säga vad man vill om Peter Gabriels solokarriär. Jag tycker ändå han gjorde sina bästa plattor med Genesis. Han har aldrig gjort något bättre än Selling England By the Pound.
Men Peter Gabriel har till skillnad från många andra av 70-talets superstjärnor fortsatt att utvecklas och leta nya vägar.
Nr: 979/2222
Peter Gabriels första soloalbum känns lite förvirrat. Det verkar som han letade efter en egen stil. Det behövde han väl inte? 1977 hade Peter Gabriel redan en egen stil.
Trots det är det en av mina favoritplattor. Peter Gabriel tänker i helt nya banor, letar sin egen väg genom det snåriga poplandskapet. Plattan kom mitt i punkvågen, men det berör inte Gabriel det minsta. Det är en popskiva.
Och det är knappast progrock. För gamla genesis-fans var säkert skivan en besvikelse. Den låter inte alls som Genesis, utom i något enstaka undantag. Men varför skulle Peter Gabriel försöka härma något han precis lämnat bakom sig?
Moribund the Burgermeister är ett litet mästerverk. Smart och nytänkande där texten är det enda som skulle kunna påminna om Genesis.
Sen är den pratade textraden ”I Will Find Out” lite extra kittlande. Varför vet jag inte. En annan favorit är Excuse Me, en närmast ragtime- eller vaudevillelåt, som nästan blir förförisk. Humdrum är en sovande skönhet.
Man kan säga vad man vill om Peter Gabriels solokarriär. Jag tycker ändå han gjorde sina bästa plattor med Genesis. Han har aldrig gjort något bättre än Selling England By the Pound.
Men Peter Gabriel har till skillnad från många andra av 70-talets superstjärnor fortsatt att utvecklas och leta nya vägar.
Nr: 979/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar