Dave Edmunds – Del 7
DAVE EDMUNDS – DE 7 – 1982
Det är möjligt att DE 7 är Dave Edmunds sista riktigt bra rockplatta. Gammal hederlig stenåldersrock (50-talsrock) möter möter 80-talssoundet. Och han breddade sig minsann på den här LP:n.
Här handlar det inte bara om rockgung. Edmunds får in både bluegrass, cajun och kryddar det hela med Springsteen. Jo, här fick han till det riktigt bra, men det var nog sista gången...
Men man kan absolut inte säga ”bättre än så här blev aldrig Dave Edmunds” om DE 7. Det stämmer inte alls, detta är ”bara” hans sista platta som jag tycker blev riktigt bra.
DE 7 är långt från lika stark som hans 70-talare; Get It, Track On Wax och Repeat When Necessary. Men nåt annat var väl inte att vänta?
DE 7 är en 80-talare och har givetvis mycket av det karaktäristiskt feta 80-talssoundet, det måste sägas. Men jag tycker allt att Edmunds räddar situationen snyggt. Skivan låter förvånansvärt bra med den datummärkningen. Något bäst-före-datum finns inte på sån här musik.
Och så har han hittat en rad kul låtar, covers givetvis, det var så Edmunds jobbade. Bäst är utan tvekan inledningen From Small Things Big Things Come, som blev en smaskig hitsingel. Det är en Springsteen-låt som jag hävdar att Dave Edmunds gör mycket bättre än upphovsmannen själv*.
Ett annat spår som gärna sätter sig är bluegrasslåten Warmed Over Kisses, men det beror kanske mest på att det är en lite ovanlig sak för att vara Edmunds, jag vet inte...
Me And The Boys, Deep In The Heart Of Texas, Louisiana Man och Bail You Out är andra bedagade skönheter Edmunds lockade fram ur sina hålor. Det är musik folk idag skulle kalla root-rock.
Nr: 263/2222
* Vad jag vet hade dock Bruce Springsteen aldrig med den på nån av sina ”riktiga” plattor. Den version som finns på hans album The Essential får man väl anse vara någon slags demogrej, eller?
DAVE EDMUNDS – DE 7 – 1982
Det är möjligt att DE 7 är Dave Edmunds sista riktigt bra rockplatta. Gammal hederlig stenåldersrock (50-talsrock) möter möter 80-talssoundet. Och han breddade sig minsann på den här LP:n.
Här handlar det inte bara om rockgung. Edmunds får in både bluegrass, cajun och kryddar det hela med Springsteen. Jo, här fick han till det riktigt bra, men det var nog sista gången...
DE 7 är långt från lika stark som hans 70-talare; Get It, Track On Wax och Repeat When Necessary. Men nåt annat var väl inte att vänta?
DE 7 är en 80-talare och har givetvis mycket av det karaktäristiskt feta 80-talssoundet, det måste sägas. Men jag tycker allt att Edmunds räddar situationen snyggt. Skivan låter förvånansvärt bra med den datummärkningen. Något bäst-före-datum finns inte på sån här musik.
Ett annat spår som gärna sätter sig är bluegrasslåten Warmed Over Kisses, men det beror kanske mest på att det är en lite ovanlig sak för att vara Edmunds, jag vet inte...
Me And The Boys, Deep In The Heart Of Texas, Louisiana Man och Bail You Out är andra bedagade skönheter Edmunds lockade fram ur sina hålor. Det är musik folk idag skulle kalla root-rock.
Nr: 263/2222
* Vad jag vet hade dock Bruce Springsteen aldrig med den på nån av sina ”riktiga” plattor. Den version som finns på hans album The Essential får man väl anse vara någon slags demogrej, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar