ALICE COOPER – THE BEAST OF – 1993
Någon gång i början av 90-talet fick jag för mig att rationalisera och effektivisera lite i samling. Vilket var en ganska dum idé. Men jag hann inte så långt, som tur var. Jag kom bara till Alice Cooper innan jag insåg att det kanske inte var så smart.
När The Beast of Alice Cooper dök upp rensade jag nämligen ut bland mina Alice Cooper-skivor. Billion Dollar Babies, Muscle of Love (den där skitfräcka med omslag i kartong och rosa tryck), School´s Out och Welcome to My Nightmare åkte ut...
Och egentligen var det väl helt rätt. På The Beast Of finns alla Alice Coopers bästa låtar från det tidiga 70-talet. No More Mr Nice Guy, Under My Wheels, School´s Out och de där. De där LP-plattorna saknar jag inte direkt. Utom kanske att det skulle vara kul att hålla i dem nån gång emellanåt. De här skivorna åkte ut:
Killer - 1971
Alice Coopers bästa album, trots att det kom så tidigt som 1971. Tuff slamrig rock, nästan lite Doors... Här finns låtar som Under My Wheels, Desperado och Halo of Flies. Dead Babies var äcklig.
School´s Out - 1972
Ett stilbyte, från garagerock till glam och teater. Här finns naturligtvis superhiten School´s Out. Public Enemy #9 och Blue Turk är andra bra låtar.
Billion Dollar Babies - 1973
Alice Coopers kanske viktigaste album, men ganska skumt och knepigt. Låtar som Billion Dollar Babies, Hello Hooray, Elected och No More Mr Nice Guy har gjort skivan odödlig...i vissa kretsar.
Muscle of Love - 1973
Läckert skivomslag, brun kartong med rosa tryck. Men låtarna är inte lika bra, Muscle of Love blev en hit om jag inte minns fel. Men resten inte i klass med tidigare album. Efter den här plattan kickade Vincent bandet och tog över namnet Alice Cooper själv.
Welcome to my Nightmare - 1975
Vincent Furnier klarar sig bra på egen hand också. Alice Coopers rockteater rullar vidare...och är inte otäck alls. Låtarna Welcome to my Nightmare och Department of Youth är de bästa spåren.
...och sen har jag så klart rensat ut den här samlingsplattan ur samlingen också...Alice Cooper har det inte lätt...
Nr: xxx/borttagen ur samlingen
Någon gång i början av 90-talet fick jag för mig att rationalisera och effektivisera lite i samling. Vilket var en ganska dum idé. Men jag hann inte så långt, som tur var. Jag kom bara till Alice Cooper innan jag insåg att det kanske inte var så smart.
Och egentligen var det väl helt rätt. På The Beast Of finns alla Alice Coopers bästa låtar från det tidiga 70-talet. No More Mr Nice Guy, Under My Wheels, School´s Out och de där. De där LP-plattorna saknar jag inte direkt. Utom kanske att det skulle vara kul att hålla i dem nån gång emellanåt. De här skivorna åkte ut:
Alice Coopers bästa album, trots att det kom så tidigt som 1971. Tuff slamrig rock, nästan lite Doors... Här finns låtar som Under My Wheels, Desperado och Halo of Flies. Dead Babies var äcklig.
Ett stilbyte, från garagerock till glam och teater. Här finns naturligtvis superhiten School´s Out. Public Enemy #9 och Blue Turk är andra bra låtar.
Alice Coopers kanske viktigaste album, men ganska skumt och knepigt. Låtar som Billion Dollar Babies, Hello Hooray, Elected och No More Mr Nice Guy har gjort skivan odödlig...i vissa kretsar.
Läckert skivomslag, brun kartong med rosa tryck. Men låtarna är inte lika bra, Muscle of Love blev en hit om jag inte minns fel. Men resten inte i klass med tidigare album. Efter den här plattan kickade Vincent bandet och tog över namnet Alice Cooper själv.
Vincent Furnier klarar sig bra på egen hand också. Alice Coopers rockteater rullar vidare...och är inte otäck alls. Låtarna Welcome to my Nightmare och Department of Youth är de bästa spåren.
...och sen har jag så klart rensat ut den här samlingsplattan ur samlingen också...Alice Cooper har det inte lätt...
Nr: xxx/borttagen ur samlingen
Nog saknar du dessa fantastiska plattor som är så läckra på vinyl och som innehåller så grymt mycket bra musik ( utom Muscle of Love ) / Pelle
SvaraRaderaHe, he...inte än...men Killer har jag faktiskt funderat på att köpa igen...
Radera