WHO – SELL OUT – 1967
”Radio London reminds you – Go to the church of your choise”. Går det ens att tänka sig Our Love Was utan den inledningen? Nää, tänkte väl det...
Who Sell Out är så nära The Who någonsin kom ett mästerverk. Och då ska ni veta att den enda låt som egentligen ”överlevt” till diverse samlingsalbum, Greatest Hits, The Best Of och allt vad det kan vara bara är I Can See For Miles.
Resten av låtarna på den här plattan är – nu för tiden – med ett par undantag bortglömda storheter. The Who Sell Out är en fantastiskt rolig LP. Det är ett konceptalbum som faktiskt fungerar.
Det hela hålls samman av små påhittade reklamsnuttar mellan låtarna, gjorda av bandet själva, med allt från Radio London till acnemedel och Heinz baked beans...
Omslagsbilden är förresten en klassiker bara den. Pete Townshend med den där gigantiska deodorantburken och Roger Daltrey badande i vita bönor. Tänk vilken rockdröm...att få bada i Heinz bönor på burk...
...och baksidan med Keith Moons gigantiska acnetub och John Entwistle efter att ha tränat med Charles Atlas styrkeprogram är minst lika kul. Jodå, det här är rockunderhållning på hög nivå. Lite barnslig så klart, men vad spelar det för roll.
Men det är inte bara humorn som gör den här plattan så bra. Musiken är också briljant. Ett bättre och mer varierat album än så här gjorde aldrig The Who. Här finns psykedelia i Armenia City In The Sky, akustisk folkrock i Mary Anne With The Shaky Hand.
Snygga ballader som Our Love Was och Tattoo (som dessutom är kul) och tuff (psykedelisk) rock som i I Can See For Miles. Och en hel del till. Och alla de där reklamsnuttarna. Och så en miniopera av Pete Townshend som avslutar hela kalaset, Rael.
Som ren spekulation drar jag till med att Pete Townshend fick idén till den här plattan efter att ha hört Sgt Pepper, men det är kanske att ge Beatles lite för mycket...?
Hur som helst. Who sell Out är synnerligen spelbar nu för tiden också. Och har du inte hört något av The Whos 60-talsplattor innan är det den här du ska börja med.
Nr: 2071/2222
”Radio London reminds you – Go to the church of your choise”. Går det ens att tänka sig Our Love Was utan den inledningen? Nää, tänkte väl det...
Resten av låtarna på den här plattan är – nu för tiden – med ett par undantag bortglömda storheter. The Who Sell Out är en fantastiskt rolig LP. Det är ett konceptalbum som faktiskt fungerar.
Det hela hålls samman av små påhittade reklamsnuttar mellan låtarna, gjorda av bandet själva, med allt från Radio London till acnemedel och Heinz baked beans...
...och baksidan med Keith Moons gigantiska acnetub och John Entwistle efter att ha tränat med Charles Atlas styrkeprogram är minst lika kul. Jodå, det här är rockunderhållning på hög nivå. Lite barnslig så klart, men vad spelar det för roll.
Men det är inte bara humorn som gör den här plattan så bra. Musiken är också briljant. Ett bättre och mer varierat album än så här gjorde aldrig The Who. Här finns psykedelia i Armenia City In The Sky, akustisk folkrock i Mary Anne With The Shaky Hand.
Snygga ballader som Our Love Was och Tattoo (som dessutom är kul) och tuff (psykedelisk) rock som i I Can See For Miles. Och en hel del till. Och alla de där reklamsnuttarna. Och så en miniopera av Pete Townshend som avslutar hela kalaset, Rael.
Hur som helst. Who sell Out är synnerligen spelbar nu för tiden också. Och har du inte hört något av The Whos 60-talsplattor innan är det den här du ska börja med.
Nr: 2071/2222
Olle! Du har förväxlat Keith Moon Och John Entwhistle. Visserligen är båda döda, men ändå.
SvaraRaderaAj, sorry...ibland går det för fort när man skriver...rättar...
SvaraRaderaJag kan väldigt lite om The Who, det är ett band som jag har kvar att upptäcka. Men jag trodde att låten My generation var deras signaturlåt?
SvaraRaderaJo, det kan man nog säga att det är. Men det beror nog helt på vem man frågar. Själv håller jag på Boris the spider (he, he)
Radera