STEPPENWOLF – REST IN PEACE - 1972
Den här samlingsplattan har kvaliteter som Steppenwolf-fans absolut borde uppskatta. Låtarna är visserligen hämtade från bandets första skivor*, 1967-1974, men det är ingen renodlad hitlisteplatta (om nu Steppenwolf kan sägas ha haft några större hits förutom, ja ni vet vilken...).
I stället har Dunhill, som framstår som ett tämligen rekorderligt skivbolag, samlat ihop låtar som de kanske inte tyckte fick den uppmärksamhet de förtjänade under de där åren.
Här finns alltså till exempel inte Steppenwolfs allra största hitlåtar, Born To Be Wild, Rock Me, Magic Carpet Ride och The Pusher. Nej, i stället har de kollat på baksidan av de där singlarna och plockat in småskumma saker som The Ostrich (vem har ett enda minne av den?), Foggy Mental Breakdown, Hippo Stomp och en del andra bedagade skönheter.
På ett sätt kan man förstå varför de inte blev några hitlåtar. Samtidigt gör det Rest In Peace till en betydligt roligare platta att lyssna på än en vanlig samlingsskiva.
Här går ju faktiskt att upptäcka saker som man inte upptäckte när det borde ha gjorts... Så visst. Rest In Peace är en helt okej LP.
Givetvis nödvändig för alla steppenwolf-fans (om det finns några i livet), men är man inte helt övertygad dyrkare av John Kays pseudo-betong-sleaze-metal-supercool-attityd går den så klart att låta bli.
Steppenwolf hade splittrats när skivan gavs ut. Med tanke på omslagsbilden fanns nog ingen tanke på att det skulle bli nån fortsättning. Men det dröjde inte länge innan John Kay tröttnat på ensamlivet och samlade ihop bandet igen...
Nr: 816/2222
* Steppenwolf 1, The Second och Steppenwolf 7
Den här samlingsplattan har kvaliteter som Steppenwolf-fans absolut borde uppskatta. Låtarna är visserligen hämtade från bandets första skivor*, 1967-1974, men det är ingen renodlad hitlisteplatta (om nu Steppenwolf kan sägas ha haft några större hits förutom, ja ni vet vilken...).
Här finns alltså till exempel inte Steppenwolfs allra största hitlåtar, Born To Be Wild, Rock Me, Magic Carpet Ride och The Pusher. Nej, i stället har de kollat på baksidan av de där singlarna och plockat in småskumma saker som The Ostrich (vem har ett enda minne av den?), Foggy Mental Breakdown, Hippo Stomp och en del andra bedagade skönheter.
Här går ju faktiskt att upptäcka saker som man inte upptäckte när det borde ha gjorts... Så visst. Rest In Peace är en helt okej LP.
Givetvis nödvändig för alla steppenwolf-fans (om det finns några i livet), men är man inte helt övertygad dyrkare av John Kays pseudo-betong-sleaze-metal-supercool-attityd går den så klart att låta bli.
Steppenwolf hade splittrats när skivan gavs ut. Med tanke på omslagsbilden fanns nog ingen tanke på att det skulle bli nån fortsättning. Men det dröjde inte länge innan John Kay tröttnat på ensamlivet och samlade ihop bandet igen...
Nr: 816/2222
* Steppenwolf 1, The Second och Steppenwolf 7
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar