BRAND X – MOROCCAN ROLL – 1977
Man behöver inte vara jazzextremist för att uppskatta det här (även om jag tror att det skulle underlätta). Men man måste ha en viss fallenhet för att kunna göra det plågsamma till en njutning.
Moroccan Roll är inte på något sätt rock – även om titeln kanske antyder det – det här är jazzfusion i den något mer extrema skolan.
Brand X kan för vissa säkert vara synnerligen påfrestande.
Men när man väl tagit sig in i deras skruvade musikvärld börjar man fundera på varför man över huvud taget köpte de där skivorna med Dave Edmunds (bara som exempel, ta inte illa upp)...
Brand X är något helt annat. Och lär säkert ringa i öronen när man på svajiga ben ger sig ut för att avyttra sina mossiga Edmunds-plattor.
Jag tror att de som går igång på Zappas mer jazzorienterade saker skulle uppskatta Moroccan Roll. Brutalt oförutsägbart, blytunga riff blandas med österländska rytmer, en funkgitarr tar plats, en ylande orgel pressar tonerna till oigenkänlighet.
Brand X tar sin musik till den yttre gränsen och landar till slut i fritt fall (över kanten). Det vinande ljudet av fallande bomber avslutar skivan.
Går det här verkligen att lyssna på?
Tveklöst. Det är oerhört läckert.
Någon bästa ”låt” är svårt att plocka ut, men måste jag välja någon får det bli inledande Sun In The Night, där det spelas både sitar och Phil Collins sjunger.
Nr: 1222/2222
Man behöver inte vara jazzextremist för att uppskatta det här (även om jag tror att det skulle underlätta). Men man måste ha en viss fallenhet för att kunna göra det plågsamma till en njutning.
Men när man väl tagit sig in i deras skruvade musikvärld börjar man fundera på varför man över huvud taget köpte de där skivorna med Dave Edmunds (bara som exempel, ta inte illa upp)...
Brand X är något helt annat. Och lär säkert ringa i öronen när man på svajiga ben ger sig ut för att avyttra sina mossiga Edmunds-plattor.
Brand X tar sin musik till den yttre gränsen och landar till slut i fritt fall (över kanten). Det vinande ljudet av fallande bomber avslutar skivan.
Går det här verkligen att lyssna på?
Tveklöst. Det är oerhört läckert.
Någon bästa ”låt” är svårt att plocka ut, men måste jag välja någon får det bli inledande Sun In The Night, där det spelas både sitar och Phil Collins sjunger.
Nr: 1222/2222
Bara ett litet påpekande: Du skriver att skivtiteln skulle ge associationer till rockmusik. Förmodligen tänker du då på "roll" som i "rock'n'roll". Jag skulle gissa att skivtiteln i detta fall snarare är tänkt att ge associationer till brassrökning. Det produceras en hel del hasch i Marocko, och man rullar som bekant cigaretter. Om musiken dessutom innehåller orientaliska influenser (som du ju skriver) är denna dubbeltydiga drog-anspelning inte helt oväntad.
SvaraRaderaDet har du så klart rätt. Det tänkte jag faktiskt aldrig på.
SvaraRadera