BRANDOS – HONOR AMONG THIEVES – 1987
Det är frestande att berätta The Brandos kom från Seattle och till och med var före Nirvana, men att ingen hajade det då... Men det är inte riktigt sant. Bara Dave Kincaid var från Seattle, de övriga i bandet var från New York, dit Kincaid flyttade efter att ha misslyckas i sin hemstad. Och några större likheter med Nirvana och grunge finns egentligen inte.
Men det hindrar ju inte att Brandos är ett alldeles fantastiskt roligt band att lyssna på. Gruppens debutalbum Honor Among Thieves är just nu en favorit...som därmed får snurra på skivtallriken hur många gånger som helst.
Nej, sån här musik tröttnar inte jag på i första taget.
Indierock kanske?
Skulle kunna tänka mig det...med inslag av det där halvvilda Seattlesoundet...och Velvet Undergrounds svärta och mystik.
”Som en glödhärd” skrev jag i min ursprungliga recension av skivan. Och så lade jag till att man både blir manglad, tillplattad, överkörd och nerplöjd med ansiktet före i en hög med oljegrus...och att låtarna har en nästan metallisk lyster. Det stämmer fortfarande bra.
Sångaren Dave Kincaid låter dessutom arg, tvärförbannad. Det är knappast avkopplande att lyssna på Honor Among Thieves. Man sitter på helspänn hela tiden. Nervigt och kittlande. En kanonplatta helt enkelt!
Honor Among Thieves var en lyckad debut för Brandos. Singeln Gettysburg gick högt upp på topplistorna. Bandet fick faktiskt större uppmärksamhet i Europa än på hemmaplan, mycket beroende på att Brandos under flera år innan genombrottet arbetade mycket hårt och gjorde mängder av spelningar runt om i Europa.
Nr: 1550/2222
Det är frestande att berätta The Brandos kom från Seattle och till och med var före Nirvana, men att ingen hajade det då... Men det är inte riktigt sant. Bara Dave Kincaid var från Seattle, de övriga i bandet var från New York, dit Kincaid flyttade efter att ha misslyckas i sin hemstad. Och några större likheter med Nirvana och grunge finns egentligen inte.
Nej, sån här musik tröttnar inte jag på i första taget.
Indierock kanske?
Skulle kunna tänka mig det...med inslag av det där halvvilda Seattlesoundet...och Velvet Undergrounds svärta och mystik.
”Som en glödhärd” skrev jag i min ursprungliga recension av skivan. Och så lade jag till att man både blir manglad, tillplattad, överkörd och nerplöjd med ansiktet före i en hög med oljegrus...och att låtarna har en nästan metallisk lyster. Det stämmer fortfarande bra.
Honor Among Thieves var en lyckad debut för Brandos. Singeln Gettysburg gick högt upp på topplistorna. Bandet fick faktiskt större uppmärksamhet i Europa än på hemmaplan, mycket beroende på att Brandos under flera år innan genombrottet arbetade mycket hårt och gjorde mängder av spelningar runt om i Europa.
Nr: 1550/2222
Ett hedersomnämnande också till Creedencecovern "Walking on the water".
SvaraRaderaUppföljaren "Gunfire At Midnight" är också en kanonplatta (om än inte lika bra som debuten). Hade turen att få se Brandos i början på 90-talet i Stockholm. Kanonkonsert!
SvaraRaderaApropå Creedence så påminner faktiskt Kincaid´s röst en del om John Fogertys...
Håller med dej om Gunfire, absolut. Jag har den, men tyvärr på CD.
Radera