MICKEY JUPP – OXFORD – 1980
Det finns de som dyrkar Mickey Jupp. Och jag medger att det är lätt att fastna för hans musik. Rak enkel rock´n´roll med en ironisk liten twist och mycket humor. Riktig brittisk pubrock med andra ord, i precis samma fack som Nick Lowe, Ian Gomm och Sean Tyla.
Skillnaden är att Mickey Jupp var före dem alla, redan i början av 70-talet släppte han ett par beryktade LP-skivor ihop med sitt dåvarande band Legend.
Men det är förmodligen tack vare den nya vågens pubrockare Mickey Jupp själv blev något av en legend. I slutet av 70-talet hade han varit försvunnen från scenerna i flera år och hade nog varit det fortfarande om han inte (sägs det) övertalats av Lee Brilleaux i Dr Feelgood att göra comeback.
Den LP han då släppte – Juppanese – är fortfarande en klassiker bland pubrockfansen. Den gav Mickey Jupp kultstatus, inte minst i Sverige.
Oxford var den första Mickey Jupp-skiva jag fick höra. En skiva som gavs ut av svenska Smash Records. På den tiden hade man alltid lite extra koll på vad Smash gav ut för plattor.
De var snabba på att leta upp de nya brittiska stjärnorna och gav ut skivor med både Elvis Costello och Nick Lowe.
Nu kan jag väl inte påstå att jag blev Jupp-frälst med en gång. Oxford gick absolut inte att ställa vid sidan av storheter som This Years Model eller Jesus Of Cool.
I den jämförelsen var Mickey Jupp lite tråkig...vilket förmodligen i vissa kretsar är hädelse att påstå, men så var det.
Men med tiden har det kommit in fler av Mickey Jupps skivor i samlingen, så där har jag ändrat mig.
Oxford hör dock inte till mina favoritskivor med Mickey Jupp. Så är det bara.
Nr: 1311/2222
Det finns de som dyrkar Mickey Jupp. Och jag medger att det är lätt att fastna för hans musik. Rak enkel rock´n´roll med en ironisk liten twist och mycket humor. Riktig brittisk pubrock med andra ord, i precis samma fack som Nick Lowe, Ian Gomm och Sean Tyla.
Skillnaden är att Mickey Jupp var före dem alla, redan i början av 70-talet släppte han ett par beryktade LP-skivor ihop med sitt dåvarande band Legend.
Men det är förmodligen tack vare den nya vågens pubrockare Mickey Jupp själv blev något av en legend. I slutet av 70-talet hade han varit försvunnen från scenerna i flera år och hade nog varit det fortfarande om han inte (sägs det) övertalats av Lee Brilleaux i Dr Feelgood att göra comeback.
Den LP han då släppte – Juppanese – är fortfarande en klassiker bland pubrockfansen. Den gav Mickey Jupp kultstatus, inte minst i Sverige.
Oxford var den första Mickey Jupp-skiva jag fick höra. En skiva som gavs ut av svenska Smash Records. På den tiden hade man alltid lite extra koll på vad Smash gav ut för plattor.
De var snabba på att leta upp de nya brittiska stjärnorna och gav ut skivor med både Elvis Costello och Nick Lowe.
Nu kan jag väl inte påstå att jag blev Jupp-frälst med en gång. Oxford gick absolut inte att ställa vid sidan av storheter som This Years Model eller Jesus Of Cool.
I den jämförelsen var Mickey Jupp lite tråkig...vilket förmodligen i vissa kretsar är hädelse att påstå, men så var det.
Men med tiden har det kommit in fler av Mickey Jupps skivor i samlingen, så där har jag ändrat mig.
Oxford hör dock inte till mina favoritskivor med Mickey Jupp. Så är det bara.
Nr: 1311/2222
Håller med om att Jupp kan vara lite småtrist, men om man gillar den där specifikt brittiska varianten av traditionell rotrock som brukar kallas pubrock går det inte att förneka att han gjort en del pärlor.
SvaraRadera