BEACH BOYS – BEACH BOYS – 1985
Om jag nu påstår att Beach Boys gjorde en riktigt bra platta 1985 tror väl en och annan att jag sitter här och blåljuger. Men så är det, Beach Boys comebackalbum efter fem år och ett dödsfall*, är inte alls dumt.
Beach Boys 20 år efter sina första surfäventyr låter nästan lika bra, för att inte säga precis lika bra, som förr. På skivan finns dessutom en hel del bra låtar, inte minst Getcha Back, som lanserades som den stora hitsingeln.
Den där stämsången går så klart inte att ta fel på. Harmonierna finns där och de små läckra popmelodierna. Då gör det kanske inte så mycket att det låter skit...
...för jag måste ju klaga på den tråkiga 80-talsproduktionen, som under ett antal år fick allt att låta precis likadant oavsett och det var hårdrock eller soul, eller surfpop. Den här skivan är så också.
Och är man inte tillräckligt skärpt kan man ta miste på Beach Boys och Peter Cetera eller för all del Foreigner också...om det inte vore för den läckra stämsången förstås.
Att den här LP:n skulle bli nån storsäljare 1985 var naturligtvis dödsdömt. Vem kom ihåg Beach Boys då?
Det hjälpte inte ens att de tog hjälp av Boy Georges producent (som säkert kan utpekas som han som sabbade ljudet...). Ingen ville ha skivan ändå.
Men nu för tiden går det bättre för min del. Men då får jag tänka bort det där med 80-talsljudet...
It´s Gettin´ Late och It´s Just A Matter Of Time noterar jag på den soliga sidan. På undersidan av surfbrädan skriver jag upp Crack At Your Love och Passing Friend.
Nr: 1523/2222
* Dennis Wilson
Om jag nu påstår att Beach Boys gjorde en riktigt bra platta 1985 tror väl en och annan att jag sitter här och blåljuger. Men så är det, Beach Boys comebackalbum efter fem år och ett dödsfall*, är inte alls dumt.
Den där stämsången går så klart inte att ta fel på. Harmonierna finns där och de små läckra popmelodierna. Då gör det kanske inte så mycket att det låter skit...
...för jag måste ju klaga på den tråkiga 80-talsproduktionen, som under ett antal år fick allt att låta precis likadant oavsett och det var hårdrock eller soul, eller surfpop. Den här skivan är så också.
Och är man inte tillräckligt skärpt kan man ta miste på Beach Boys och Peter Cetera eller för all del Foreigner också...om det inte vore för den läckra stämsången förstås.
Det hjälpte inte ens att de tog hjälp av Boy Georges producent (som säkert kan utpekas som han som sabbade ljudet...). Ingen ville ha skivan ändå.
Men nu för tiden går det bättre för min del. Men då får jag tänka bort det där med 80-talsljudet...
It´s Gettin´ Late och It´s Just A Matter Of Time noterar jag på den soliga sidan. På undersidan av surfbrädan skriver jag upp Crack At Your Love och Passing Friend.
Nr: 1523/2222
* Dennis Wilson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar