NINA HAGEN – ANGSTLOS – 1983
Östtyska punkdrottningen Nina Hagen blev på 80-talet knappast omtalad för att göra hitlistepop. Hon gick åt helt motsatta hållet, experimenterade med rytmer, toner och teknik och skapade det ena ”omöjliga” albumet efter det andra. 1983 nådde hon en höjdpunkt – eller bottennotering beroende på vem man talar med – med albumet Angstlos.
Angstlos är en svårdefinierad sak. Möjligtvis kan man kalla det experimentell disco. Skivan är producerad av disco-synth-kungen Giorgio Moroder vilket ger Angstlos ett synnerligen spännande sound, på gränsen mellan new wave, konstmusik och disco.
Nina Hagen tar dessutom hjälp av Red Hot Chilipeppers i en av låtarna, Was Es Ist, vilket sätter sina spår på hela skivan och ger den ett delvis tufft funkigt rocksound. Det måste förresten vara ett ganska tidigt spår från The Flee och Red Hot, deras första album släpptes först året efter.
Angstlos finns också i en engelsk upplaga och heter då Fearless. Men självklart är det den tyska man ska ha i samlingen. Det ger skivan en ännu vassare edge och skärpa.
Men som sagt. Detta är inte på något sätt lättlyssnat. Musiken är svår att greppa, neurotiskt skruvad, extremt oberäknerlig och vildsint. Här blandas extremdisco, synth, house, punk och märkliga inslag av artrock.
Inte direkt melodiöst på något sätt. Det krävs minst sagt en viss frisinnad stämning för att man verkligen ska uppskatta det här.
Nr: 772/2222
Östtyska punkdrottningen Nina Hagen blev på 80-talet knappast omtalad för att göra hitlistepop. Hon gick åt helt motsatta hållet, experimenterade med rytmer, toner och teknik och skapade det ena ”omöjliga” albumet efter det andra. 1983 nådde hon en höjdpunkt – eller bottennotering beroende på vem man talar med – med albumet Angstlos.
Nina Hagen tar dessutom hjälp av Red Hot Chilipeppers i en av låtarna, Was Es Ist, vilket sätter sina spår på hela skivan och ger den ett delvis tufft funkigt rocksound. Det måste förresten vara ett ganska tidigt spår från The Flee och Red Hot, deras första album släpptes först året efter.
Men som sagt. Detta är inte på något sätt lättlyssnat. Musiken är svår att greppa, neurotiskt skruvad, extremt oberäknerlig och vildsint. Här blandas extremdisco, synth, house, punk och märkliga inslag av artrock.
Inte direkt melodiöst på något sätt. Det krävs minst sagt en viss frisinnad stämning för att man verkligen ska uppskatta det här.
Nr: 772/2222
Nina Hagen fick (åtminstone som jag minns det) extremt mycket publicitet under sent 70- och tidigt 80-tal, och betraktades som ett slags punk-ikon. Själv var jag aldrig förtjust i henne, inte ens under den period i tonåren då jag lyssnade mycket på punk/new wave. Numera verkar hon vara totalt bortglömd.
SvaraRaderaOm man t.ex. tittar på musikbloggare (både sådana som enbart skriver om musik och sådana som delar med sig av musik i mp3-format)finns det åtskilliga bloggar som uteslutande handlar om punk och new wave från 1970- och 80-tal, men man ser ytterst sällan att det skrivs något om Nina Hagen.
Har jag rätt i min bedömning? Är Nina Hagen en artist som totalt förlorat sin status och glömts bort? Eller finns det fortfarande en kult kring den tyska punkdrottningen?
Jag har inte en aning om det fortfarande finns nån slags kult kring Nina Hagen. Jag tror det varit ganska tyst om henne väldigt länge...
SvaraRaderaKanske beror det på skivor som Angstlos och liknande, det är riktigt "konstiga" grejer. Och det finns fler liknande...
För egen del avfärdade jag Nina Hagen Band efter de två första skivorna i slutet av 70-talet. Andra skivor med henne upptäckte jag långt senare, som Angstlos tex, och Nonsexmonkrock och liknande. Skivor som jag faktiskt gillar nu. Men de har ju inte särskilt mycket med punk att göra...